Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Man måste inte hoppa groda och bli ”godkänd” av Björn Söder

Varken Lööf (C) eller Söder (SD) ska lägga sig i

Annons
Gärna en inkluderande svenskhet, men utan hopp-tvång. Foto: Jonas Ekströmer / TT

När Sverigedemokraternas Björn Söder - som återigen försökt definiera vem som är svensk - mötte svensk-judiske Willy Silberstein i en debatt hade han minst sagt en uppförsbacke (Sverige Radio, 18/6).

Det är över huvud taget fel av politiker att lägga sig i människors identiteter, och Söder upprepar dessutom ett misstag han borde ha lärt sig av. Effekten blir att det sprids oro bland svenska judar och andra. Man kan som högt uppsatt politiker inte heller skylla på att man blir "feltolkad" gång på gång.

Men något skaver när jag hör Silberstein i radion intyga att han är svensk: "Jag kan försäkra, på fredag, på midsommarafton, kommer svenska medborgare som är judar att hoppa grodorna både djupare och längre än Björn Söder."

Ska "vi" som har även andra identiteter än den svenska övertyga personer som Björn Söder om att vi minsann kan dansa små grodorna? Nej, tack! Det påminner om när Jason "Timbuktu" Diakité för fem år sedan talade i riksdagen, höll upp sitt svenska pass och försäkrade åhörarna om att han älskar Sverige.

För det första kan politiker inte ta ifrån oss vår identitet. I Turkiet har det mot minoriteter, inte minst mot kurderna, gjorts assimilationsförsök i över ett sekel. Regimen vägrar än i dag erkänna folkmordet på kristna. Trots dessa envisa försök att från statligt håll rensa bort folk, eller tvångsassimilera dem, har det inte fungerat.

För det andra är vi alla olika och ingen nationell identitet är överlägsen en annan. Jag har inget behov att ses som "svensk" (inte så att jag protesterar om någon ser mig som det, heller), medan andra känner att det är viktigt för dem. Som sagt: inget för politiker att ha åsikter om. Nog har Sverige nationella minoriteter som förtjänar stöd, men de behöver inte en Björn Söder - eller Annie Lööf (C) eller andra politiker för den delen - som definierar dem.

I denna nygamla debatt som har blossat tycks många politiker se det som särskilt eftersträvansvärt att alla är svenskar. Men när "svenskhet" i det närmaste kopplas samman med människovärde är vi snett ute. Syftet må vara gott, att alla ska känna sig "hemma" här. Men det måste från makthavares sida alltid finnas en distans till definierandet av människors identiteter, utöver den formella definition som våra pass visar.

Därmed inte sagt att det finns rätt eller fel vägar att ta i det här snåriga ämnet. En inkluderande svenskhet är förstås bättre än en exkluderande.

Men hur långt och högt jag eller andra hoppar som små grodor i morgon spelar faktiskt ingen roll. Vi kanske föredrar att sitta inomhus och klaga på det traditionsenliga midsommarvädret.

Mer läsning

Annons