Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Moderaterna får en ny ton med Kristersson

Skiljer sig från Kinberg Batra och Reinfeldt

Annons

Ulf Kristersson har tagit över stafettpinnen.

När Ulf Kristersson höll sitt tal när han valdes till ny partiledare i helgen tog han upp social utsatthet. Han nämnde hur nya generationer ärver bidragsberoende, missbruk och utanförskap. Politiker måste faktiskt förstå hur det är, annars får man inte förtroende, påpekade han. Intresset för och erfarenheten av socialpolitik är en viktig tillgång för en moderat partiledare.

Nidbilden av Moderaterna - ett parti för rika som fått allt på silverfat men som tycker att det bara är att ta sig i kragen - ger inte många väljare. Ett parti som både ser och erkänner problem, men som samtidigt betonar eget ansvar, lyckas desto bättre. Det visade inte minst valframgången för "det nya arbetarpartiet" valet 2006. Till skillnad mot Anna Kinberg Batra tycks hennes efterträdare inte vara rädd för mer känsla i retoriken.

Kristersson skiljer sig också från Fredrik Reinfeldt. I sitt tal nämnde Kristersson tre "enkla lärdomar": Decemberöverenskommelsen var fel, Sverigedemokraternas inskränkta nationalism är fel och att Alliansen bättre ska samtala och lösa gemensamma framtidsfrågor. Kritiken mot Decemberöverenskommelsen är särskilt intressant. Medan Reinfeldt sällan missade ett tillfälle att kritisera Sverigedemokraterna, väljer Kristersson en mer självkritisk ton.

Den tidigare Alliansregeringens migrationsuppgörelse med Miljöpartiet var naiv, sa Kristersson i talet. Han skällde inte på allianväljare som gått över till Sverigedemokraterna, han uttryckte snarare viss förståelse. Kristersson talade om att vara stolt över det gamla och det svenska, men öppet för det nya. Fredrik Reinfeldt sa "Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån." Tiderna ändras.

Medan Reinfeldt sällan missade ett tillfälle att kritisera Sverigedemokraterna, väljer Kristersson en mer självkritisk ton.

På sätt och vis har Kristersson ett mer gynnsamt läge än sin företrädare Kinberg Batra. Tillsammans med Tobias Billström och Elisabeth Svantesson uttryckte han tidigt att migrationspolitiken har styrts för mycket av missriktad välvilja. Han kan därför kritisera migrationsöverenskommelsen med Miljöpartiet med trovärdighet. Desto svårare blev det för Kinberg Batra att lägga om migrationspolitiken, eftersom hon var så pass förknippad med Reinfeldt i den frågan.

Kristersson pratar gärna om "värderingsburen pragmatism", och visst kom även principerna fram i talet. Man ska anstränga sig, och ansträngning ska belöna sig. Staten ska klara av sina kärnuppgifter, men undvika klåfingrighet och förmynderi. Applåderna kom även när han sa att företagare ska uppskattas mer än beskattas.

För första gången på länge verkar Moderaterna känna viss optimism igen. Men med mindre än ett år till valet, och Alliansens oenighet, är uppförsbacken brant.

Mer läsning

Annons