Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Plötsligt är ”alla” för tiggeriförbud

När debatten svänger, svänger den rejält

Annons

Hur hjälper vi bäst?

Ett i mitt tycke starkt argument mot tiggeriförbud är att man inte kommer åt fattigdomen och misären, utan bara flyttar bort det från gatan. Av samma skäl kan man invända mot den svenska sexköpslagen.

Hur man bäst hjälper utsatta är inte alltid enkelt. Men en bra grund för politik är en konstruktiv debatt, vilket knappast kan sägas om de senaste årens diskussion om tiggeriet. För bara två år sedan skrev Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg att "organiserat tiggeri är en råtta i pizzan". Innan dess hade Metros "Viralgranskaren" konstaterat att påståendet om ligor bakom gatutiggeriet är "FALSKT!".

I dag råder helt andra tongångar. Martin Valfridsson, tidigare nationell samordnare i regeringens utredning om tiggeriet, har svängt och förespråkar nu ett nationellt tiggeriförbud. Civilminister Ardalan Shekarabi (S) sneglar på våra grannländer och vill se om vi - likt Danmark och Norge - ska införa restriktioner för tiggeriet.

Norges motsvarighet till programmet "Uppdrag granskning", NRK:s "Brännpunkt", har nyligen avslöjat hur kriminella nätverk grovt utnyttjar människor. Genom bland annat dold kamera har man kunnat se hur framför allt personer från Rumänien organiserat tiggeri, narkotikahandel, människohandel och prostitution.

På båda sidor de politiska blocken i Sverige finns nu förbudspositiva tongångar, och även medier granskar kriminaliteten med koppling till gatutiggeriet.

Frågan är vad som får så många att byta fot nu? Det var inte så att det saknades domar och vittnesmål om utnyttjande för några år sedan. Att förneka att utnyttjande finns är lika dumt som att förneka att det finns folk som väljer att tigga. Ett större fokus på fakta vore att föredra, framför politiska svängar på 180 grader från ett år till ett annat.

Mer läsning

Annons