Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Politikens hattande riskerar leda till stängda gränser

Vilja väl är bra, men inte tillräckligt

Annons
Annie Lööf meddelade att C ger stöd åt regeringens förslag.

Centerpartiet meddelade i går att partiet ställer sig bakom regeringens förslag att ge en grupp ensamkommande en ny chans till uppehållstillstånd. Det rör sig om ungefär 9000 personer som fått avslag på sin asylansökan.

Lagrådet sågade förslaget i hårda ordalag. Även Centerpartiets Annie Lööf kritiserar det för att vara "illa utformat och illa framtaget", men röstar ändå ja efter en "samlad bedömning" som Lööf uttrycker det.

Rubriker om åldersbedömningar, de tvära kasten i politiken och manifestationer för ensamkommande afghaner har inte saknats på senare år. Att frågan är svår har märkts även när vår krönikör Lena Hörngren och nu senast Liberalernas Jesper Brandberg har skrivit i ämnet och omprövat tidigare ståndpunkter.

Hörngren, som blev god man i samband med flyktingströmmen 2015, tyckte först att de unga afghaner som kommit skulle få stanna. Senare föreslog hon i stället en "rejält höjd återvändarersättning" (7/12 2017). Det har nämligen visat sig att förhållandevis få i gruppen klarar sina studier. Skolor får räkna med ökade kostnader och frågan om bostäder behöver lösas. Att antalet unga kvinnor blir så mycket lägre än antalet unga män är inte heller helt oproblematiskt.

Brandberg (L) hänvisar till Hörngren och skriver att han tagit till sig av "ny fakta på bordet". Han kritiserar majoriteten i Västerås (S+MP+C+KD) för att vilja "lägga miljonbelopp på att erbjuda boende till vuxna flyktingar som nekats uppehållstillstånd" och kallar det "missriktad välvilja" (VLT, 22/4).

Att vilja väl är bra, men det är även bra att ha en långsiktig analys av både för- och nackdelar.

Föreläsaren och tidigare polisen Mustafa Panshiri, med afghansk bakgrund, har beskrivit dilemmat på ett träffande sätt: "Mitt hjärta säger: Ge dem amnesti! Vi lurade ju hit dessa ungdomar med löften om ett bättre liv utan några som helst kontroll av identitet eller ålder." Samtidigt varnar han för att gymnasieamnestin "riskerar att dra ut på lidandet" för ungdomarna (Kvartal, 5/4).

Av de nära 3700 som började språkintroduktion i svensk gymnasieskola 2011 hade 0,4 procent tagit gymnasieexamen efter tre år.

Vad tyder på förändring? Och hur rättvist känns det för asylsökande från andra grupper som inte får samma möjligheter, eller för de ensamkommande som accepterade sina avslagsbeslut och lämnade landet? Hur ofta kan asylrättens principer sättas ur spel? Om undantag är rätt nu, varför inte i morgon?

Man ska ha respekt för att frågan är svår. Men politikens hattande riskerar i förlängningen att leda till rejält stängda gränser.

Mer läsning

Annons