Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Ser inte Lena Ag hedersförtrycket?

Nya myndighetens chef pratar hellre om bolagsstyrelser

Annons

Lena Ag utnämns av jämställdhetsminister Åsa Regnér till chef för den nya jämställdhetsmyndigheten.

Jämställdhetsminister Åsa Regnér presenterade i går Lena Ag som generaldirektör för regeringens nya jämställdhetsmyndighet. Myndigheten kommer att få ungefär 70 anställda, den hamnar i Angered i Göteborg, och ska vara i gång vid årsskiftet.

Lena Ag har en bakgrund i det socialdemokratiska partiet och hon har på senare år lett organisationen "Kvinna till kvinna". Där har hon argumenterat mot militära insatser och för bistånd. Så hur vill hon göra i sin nya roll, vad behöver förbättras på jämställdhetsområdet?

När Ag fick frågan i torsdags, som nyutnämnd generaldirektör, pratade hon engagerat om kvinnors representation i politiken och i näringslivets bolagsstyrelser (SR Studio Ett, 26/10). Representationen i riksdagen är viktig, sa hon, och konstaterade att det finns "mycket kvar att göra" för jämställdheten i näringslivet. Att hennes myndighet kommer placeras i en förort var ett beslut hon inte hade varit inblandad i, men hon svarade kort att myndigheter kan placeras på olika platser.

Jag noterade att hon under intervjun inte med ett ord nämnde hedersförtrycket eller kvinnors vittnesmål om ökad fundamentalism i förortsområden. Naturligtvis finns det många viktiga jämställdhetsfrågor, men var står Lena Ag bortom självklarheter? Frågan om hedersförtryck och trakasserier i förorter är politiskt känslig, allra tydligast har det märkts i Vänsterpartiet på senare år. Även Socialdemokraterna är splittrande.

Jag noterade att Lena Ag under intervjun inte med ett ord nämnde hedersförtrycket.

I våras fick Lena Ag frågan om hur hon ser på diskussionen om könsseparation i till exempel simhallar (Dagens Nyheter, 8/3). Hon svarade att separatism är något kvinnorörelsen drivit i flera år, och att debatten fått "hysteriska proportioner". Separation ger "en säker plats", hävdade hon och fortsatte: "Om flyktingkvinnor kommer hit och vill lära sig att simma eller cykla och inte kan göra det för att de känner att det är integritetskränkande av olika anledningar, ska inte de få lära sig det då?"

Nu vet vi som bekant att könsseparata tider på simhallarna även inkluderar barn, och att det motiveras med religion och kultur. Bakom könsuppdelningen finns värderingen att dygdiga flickor och kvinnor håller sig borta från pojkar och män.

Vad får egentligen en blivande generaldirektör för en jämställdhetsmyndighet att vifta bort dessa värderingar? Vad menas med att kvinnor från andra länder skulle tycka att det är "integritetskränkande" att inte separeras? Vilka gör debatten "hysterisk", menar Ag?

När politiken är i akut behov av krafttag mot barn- och tvångsäktenskap, mot hedersförtryck och fundamentalism, finner alltså regeringen Ag lämpad att leda en jämställdhetsmyndighet. I beg to differ.

Mer läsning

Annons