Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Självmål av identitetspolitikerna på public service

Fotbollen är bra på mångfald

Annons
Förbundskapten presenterar VM-truppen.

På presskonferensen som hölls i samband med trupputtagningen inför fotbolls-VM i Ryssland fick förbundskapten Janne Andersson en fråga av Ivar Ekman på Sveriges Radio. Ekman undrade varför det inte var mer "mångfald" när det kommer till "spelarnas ursprung".

Andersson svarade klokt att de man valt är de spelare man tror har bäst chanser att prestera på plan. Sedan vad de har för ursprung det värderar inte jag, sa han och la till: "Jag gör inte skillnad på människor".

Man ska inte raljera över somliga journalisters dåliga koll på fotboll. Är det någon sport som är välintegrerad är det fotbollen. När man ska vinna är spelarnas hudfärg fullständigt irrelevant. Man ska väl heller inte raljera över att samtliga fyra journalister på Ekmans egen SR-redaktion har så kallade "svenskklingande namn", som det brukar heta när man på public service larmar om bristande mångfald.

Mest av allt påminner frågan på presskonferensen om att det råder enfald på SR: åsiktsenfald. Identitetspolitikens fixering vid etnicitet tas för given. Enligt identitetspolitikens mall borde man "räkna ut" exakt hur många fotbollsspelare som ska ha "rätt" etnisk bakgrund.

Reporterchef för SVT Sport, Anja Hildén, försvarar public service-kollegan på twitter med att Ekmans fråga "ställs utifrån empirisk forskning". Alltså att man, förbundskapten Janne Andersson i det här fallet, skulle missa "kompetens man inte känner igen". Men gäller det forskning inom fotbollen, och vilken forskning syftar man i så fall på? Vilka spelare menar man skulle ha diskriminerats inför VM? Frågorna ställs på twitter, men ges inga svar.

Public service-journalisterna verkar så ovana vid motfrågor, och så fast i identitetspolitiska teorier, att man inte ens inser sitt eget självmål.

Mer läsning

Annons