Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Turkiska regeringens troll spricker i ljuset

Låt AKP valkampanja fritt

Annons

Reaktionen mot Nederländerna och Tyskland har varit hård.

Socialdemokraten Evin Cetin sa i veckan klokt att hon är rädd för den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogans politik, men att demokratiska principer även ska gälla för den turkiska regeringens representanter (DN, 13/3).

Cetin vill att Sverige och övriga EU-länder ska kräva att det prokurdiska oppositionspartiet HDP:s partiledare släpps ur fängelse, tillsammans med advokater, journalister och borgmästare. Hon är även emot flyktinguppgörelsen med Turkiet. Samtidigt påpekar alltså Cetin att Erdogan-anhängarnas valtal och möten inför den turkiska folkomröstningen den 16:e april inte ska stoppas.

Att Turkiet har gått och går åt fel håll är ingen hemlighet. Vinner Erdogan folkomröstningen stärks hans och hans parti AKP:s grepp om domstolarna. Regimen kommer lättare att kunna införa undantagstillstånd och antalet år som presidenten får sitta förlängs.

Landets demokratikämpar och oppositionspolitiker har de senaste åren levt i en mardröm. Sedan det misslyckade kuppförsöket i juli har tiotusentals journalister, akademiker, lärare och andra anklagats för terrorism. Medier stängs ner på löpande band. Inget tyder på att Erdogan har för avsikt att byta strategi.

Att den turkiske presidenten kritiserar Nederländerna och Tyskland för fascism och nazism, då delar av AKP:s valkampanj hindrats av säkerhetsskäl i dessa länder, är löjeväckande. Skillnaden mellan Turkiet och Europa är att man här tillåts kritisera makten utan att riskera förföljelse och fängelse.

Det ska vara fritt fram för Erdogans anhängare att föra fram sina budskap, som när ett valmöte nyligen genomfördes i Fittja i Botkyrka. Motdemonstranter samlades utanför. Det är så det går till i en demokrati: man tillåts både tala och protestera. Det fria ordet avslöjar också vidriga åsikter.

Skillnaden mellan Turkiet och Europa är att man här tillåts kritisera makten utan att riskera förföljelse och fängelse.

När turkiska riksförbundets då vice ordförande Barbaros Leylani förra våren stod på Sergels torg i Stockholm och höll ett tal på turkiska om att armenier är hundar som borde dö - inför en jublande åhörarskara - väckte det förstås oro och kritik. Samtidigt är det ett minoritetshat vi som flytt från Turkiet väl känner igen.

Talet blev startskottet för att Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor utredde om detta riksförbund verkligen skulle ha fortsatta bidrag. Det visade sig att förbundet inte bara hade bekymmer med sin "värdegrund", det hade även fuskats med medlemsantalet. Turkiska riksförbundet blev därför av med sitt statsbidrag, och Leylani dömdes i december för att ha hetsat mot armenier.

I fria länder spricker trollen i ljuset.

Mer läsning

Annons