Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Varken ”ärkesopa” eller ”husapa” är att go high

Vi får den sandlåda vi förtjänar

Annons

Journalisten Alexandra Pascalidou har hamnat i konflikt med Hanif Bali (M).

Vi sneglar gärna mot USA och beklagar oss över "Trumpifiering", men frågan är hur mycket bättre den svenska debattonen är.

Under veckan som passerat blossade ett tjafs upp mellan Moderaternas riksdagsledamot Hanif Bali och journalisten Alexandra Pascalidou. Bali hade nämligen på Twitter skrivit: "Att FOX News tar in Nils Bildt som 'Sverigeexpert' är ju lika dumt som att SVT skulle ta in Pascalidou som 'Greklandsexpert'."

Till saken hör att Bali tidigare kallat Pascalidou "ärkesopa", när hon i TV4 påstod att Donald Trumps anhängare gav svarta knark och sprit i syfte att få dem att röstskolka i USA-valet. Pascalidou höll i höstas å sin sida ett anförande inför EU-kommissionen, där hon nämnde Hanif Bali som ett exempel på hur hat och hot mot journalister normaliserats. Nu menar Pascalidou att hon är utsatt för trakasserier, och att Balis agerande "är ett hot mot yttrandefriheten, ja, mot vår demokrati" (DN, 27/2).

För det första: Att kalla någon för "ärkesopa" är onödigt. Kritik kan framföras utan elakheter. För det andra: Nej, det hotar inte yttrandefriheten att en journalist kallas sopa. Jag har blivit kallad långt värre saker, även av politiker. Visst blir man förbannad, men det hotar inte yttrandefriheten att folk tycker man är korkad. Elakheter är inte samma sak som hot.

För det tredje måste god ton gälla åt båda håll. I Pascalidous Facebook-tråd om Bali har det stått kommentarer som att Bali är en "husapa", "idiot", att hans mamma inte gillade honom när han föddes och att han säkert är ett resultat av inavel. Jag frågade i tråden, där jag även kritiserade uttrycket "ärkesopa", om Pascalidou tycker att begrepp som "husapa" är okej om meningsmotståndare. Svaret blev att jag i stället borde koncentrera mig på Bali, och att jag inte visade "systerskap" med min fråga.

Vem dämpar ett redan uppskruvat tonläge, när lockelsen att nita till en meningsmotståndare är stark?

Det här illustrerar ett återkommande mönster i den politiska debatten. Huvudpersonerna skiftar, men konflikten är densamma: vänstern tycker att högern Trumpifierar debatten, och högern tycker att vänstern är hycklare. Ena hejarklacken hävdar att politiker som Hanif Bali måste ha en bättre ton än andra, samt att han slipper den sexism som möter många kvinnor i offentligheten. Somliga tycks även mena att ord som "husapa" som helt i sin ordning när de riktas mot en moderat.

Den andra hejarklacken kontrar med att även journalister kan vara i maktposition. Pascalidou är känd och offentlig, får hålla tal i EU och backas upp av makthavare. Exempelvis hjälper justitieminister Morgan Johansson (S) till att sprida tramsiga påståenden som att Bali vill att Pascalidou ska bli en "arbetslös blatte".

Vem dämpar ett redan uppskruvat tonläge, när lockelsen att nita till en meningsmotståndare är stark? Tyvärr för få.

Pascalidou och andra kända kvinnor förtjänar inte hatstormar från högermän i sociala medier, och Bali förtjänar inte rasistiska epitet som "husapa" från vänsterhåll. Det borde vara självklarheter. Ändå tycks det vara nästintill omöjligt att "go high" i den politiska debatten. Då får vi den sandlåda vi förtjänar.

Mer läsning

Annons