Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Sammantaget är det allvarligt om skattesystemet blir så krångligt att till och med revisorerna tycker att det gått för långt"

Kraven på sunda statsfinanser har respekterats sedan 1990-talskrisen. Den stora skattereformens enklare och mer tydliga system har däremot urgröpts av klåfingriga politiker och kravmaskiner.

Annons

Revisorer och rådgivare tjänar pengar på att lotsa företag och människor genom skattesystemets alla regler. När en sådan grupp varnar för att specialreglerna och undantagen har blivit för många finns det all anledning att bli bekymrad.

Det är dock vad som har hänt. Far är revisions- och rådgivningsbranschens organisation. Dess ordförande Svante Forsberg och generalsekreterare Dan Brännström hävdar i Svenska Dagbladet att en reform av skattesystemet är alldeles nödvändig. De pekar på att 1991 års skattereform gav Sverige en bredare skattebas och därmed utrymme för lägre allmänna skatter. Skatterna blev mer likformiga och genomskinliga, vilket ökade deras legitimitet.

Sedan dess har dock partierna konkurrerat om väljarna genom att föreslå förändrade skatter. Under de snart 20 åren som har gått sedan reformen skall hundratals större och mindre justeringar som bryter mot reformens grundprinciper ha genomförts.

Inkomstskatteskalorna har ändrats och principen om hälften kvar övergivits

genom att värnskatten blev klar. Fastighetsskatten, en grundbult i skattereformen, har ändrats gång på gång. Rut och rotavdragen har många fördelar, men samtidigt leder de till besvärliga gränsdragningsproblem. Den en gång mer enhetliga momsen har blivit alltmer differentierad. Skatteförmåner har införts för den som anställer olika grupper eller agerar miljöriktigt.

Alla riktade skatteförändringar behöver inte vara fel. Den höga beskattningen av tjänster kan leda till färre arbetstillfällen och det konsumeras för mycket varor jämfört med tjänster. Ekonomiska styrmedel som höjda eller sänkta skatter kan göra att vi lever mer miljövänligt.

Sammantaget är det dock allvarligt om skattesystemet blir så krångligt att till och med revisorerna tycker att det har gått för långt. Skattereformen var blocköverskridande, men den har inte vårdats av något politiskt block. Varje avsteg kan motiveras för sig, men helheten blir lidande.

När det gäller statsfinanserna har politikerna lyckats mycket bättre med att vårda de bittra lärdomarna från 1990-talskrisen. Efter den smärtsamma saneringen såg flera regeringar till att statsfinanserna visade ett överskott. Det kom väl till pass när krisen slog till. Sverige är i dag ett av få länder med jämförelsevis små underskott i lågkonjunkturen. OECD tycker visserligen att även Sverige borde strama åt. Det verkar överdrivet, när efterfrågan i Europa kan hotas av att nästan alla andra måste dra ned utgifter och höja skatter.

För framtiden gäller det dock att hålla fast vid sunda statsfinanser. Även om vi slipper att själva drabbas av budgetsaneringen vedermödor borde kriserna i andra länder vara tillräckligt tydliga som varnande exempel på hur illa det annars kan gå.

Det räcker dock inte med att statsfinanserna är i ordning. Skattesystemet behöver uppmuntra arbete och sparande, inte gynna konsumtion på lånande pengar, vara genomskinligt och undvika besvärliga och till synes godtyckliga gränsdragningar. Det gäller tyvärr inte längre dagens allt krångligare system.

Här behövs en återgång till de principer som låg till grund för den stora skattereformen, vilket som nog kräver bred politisk enighet. Lättare sagt än gjort.

Mer läsning

Annons