Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Samtidigt är det lättare sagt än gjort för EU att verkligen ha rimliga regler och att avgöra när länder skall straffas.

Det är rimligt att euroländer som bryter mot gemensamma regler straffas. Det är dock svårare att bestämma vad som är rimliga regler.

Annons
Valuta i blåsväder. EU-kommissionen kräver mer makt och hårdare straff för budgetsyndare för att rädda euron.foto: scanpix

EU-kommissionen har nyligen lagt fram regler om hårdare kontroll och styrning av medlemsländerna. Regler om att länderna inte får ha mer än 3 procent av BNP i budgetunderskott eller en statsskuld på över 60 procent av BNP finns redan. Men de har i praktiken inte tillämpats. Det skall det bli ändring på. Länder som inte följer reglerna skall straffas med indragna EU-bidrag. Trots att den senaste krisen handlar om euro-zonen gäller reglerna för alla EU-länder.

EU-kommissionen vill fokusera mer på skuldsättning och skillnader i konkurrenskraft. För att hålla bättre kontroll på medlemsländerna vill kommissionen vara med i de enskilda ländernas budgetförberedelser. Det har väckt protester i flera länder, bland annat i Frankrike. Även finansminister Anders Borg har tyckt att det vore fel att visa EU-kommissionen budgeten innan den har presenterats för riksdagen.

Det vore onekligen problematiskt om ännu en förhandlare skulle vara med när budgeten görs, i synnerhet som förslagen inte är kända för allmänheten i det läget. Nu har EU-kommissionären Günther Oettinger enligt TT delvis backat och lovat att parlamenten fortsatt får besluta om hur skatter och utgifter skall utformas.

Det är rimligt att länder som fuskar med statistiken eller inte följer reglerna om statsskuld eller budgetunderskott straffas. Indragna EU-bidrag verkar då vara en bättre väg än böter eller andra straffavgifter.

Samtidigt är det lättare sagt än gjort att verkligen ha rimliga regler och att avgöra när länder skall straffas. EU har själv en stor skuld genom att släppa in länder som Italien och Grekland i eurosamarbetet, trots att deras statsskulder från början låg för högt. Det blir då besvärligt att dra in EU-bidrag till länder som faktiskt godkändes som medlemmar med för höga skulder.

Reglerna säger att budgetunderskottet inte får överstiga 3 procent. Men den aktuella krisen visar att det snarare gäller att länderna har ett rejält överskott i goda tider. Då finns, som för Sveriges del, en fallhöjd när dåliga tider ger stigande utgifter och lägre skatteinkomster. Länder med ett underskott under högkonjunktur inom ramen för treprocentsregeln får, som nu har visats på ett dramatiskt sätt, alldeles för stora underskott i lågkonjunkturer. Men i sådana kärva tider är det svårt att dra in ytterligare pengar som straff, EU fick i praktiken acceptera de stora underskotten som uppstod under finanskrisen.

Det är rimligt att hålla ögonen på konkurrenskraften. Flera av krisländernas problem har uppstått genom att löner och priser har stigit snabbare än för övriga euroländer. Då de inte kan låta valutan falla har det lett till högre arbetslöshet och sämre statsfinanser.

Även här är det dock lättare sagt än gjort för EU att klampa in. I Sverige har vi fria avtalsrörelser. Skall EU då kunna dra in svenska EU-bidrag med hänvisning till att avtalen var för höga och undergräver svensk konkurrenskraft? Det är inte heller rimligt att tillämpa samma regler på euro- och icke euroländer. De senare kan använda ränta och växelkurs för att parera ekonomiska problem, även om de har andra nackdelar av att inte vara med i eurozonen.

Därför riskerar de föreslagna åtgärderna att inte bli så verksamma. I efterhand var det en olycka att länder fick införa euron för lättvindigt. Ett mindre och mer sammanhållet euroland hade varit att föredra.

Mer läsning

Annons