Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Samtidigt som detta arbete är efterfrågat står det i konflikt med en stark längtan om att hitta tillbaka till rötterna"

I dagarna går SSU:s kongress av stapeln. Bland debatterna hittas både förändringsambitioner och röster för bevarandet av gårdagen. Att balansera dessa krafter är en svår utmaning för socialdemokratin.

Annons
Gabriel Wikström, förbundsordförande, och S partiledare Håkan Juholt då SSU:s nyvalda förbundsledning presenterades vid en pressträff på SSU:s pågående kongress i Stockholm på onsdagen.

I onsdags valdes västeråsaren Gabriel Wikström till ny förbundsordförande i det Socialdemokratiska Ungdomsförbundet av en enhällig kongress. I talarstolen fick han ta emot varma applåder och visslingar från de kongressdeltagare och gäster som trängdes i ABF-husets största samlingssal. Luften vibrerade av energi och framtidshopp.

SSU-arna har anledning att vara glada. Enligt den avgående förbundsordföranden Jytte Guteland har förbundet nära nog dubblerat sitt medlemsantal under hennes fyraåriga ledarskap. Det betyder att man nu har närmare 10 000 medlemmar. En siffra som kan anses vara hög med tanke på att föreningslivet under ett antal år har haft svårt att både rekrytera och behålla ideellt engagemang, men som ter sig futtig i jämförelse med den omfattande anslutningen på 1930-talet. Då innehöll medlemsregistren nämligen omkring 100 000 namn.

Temat på stockholmskongressen är ”Frihet, framtid och riktig nystart”. Det visar tillsammans med samtalsinriktningen i debatterna som har förts under veckan på att den förnyelseambition som har synts till i moderpartiets eftervalsarbete också har gått igen i ungdomsförbundet. Samtidigt som detta arbete är efterfrågat står det i konflikt med en stark längtan om att hitta tillbaka till rötterna och återigen bli en bred folkrörelse. Till exempel fanns motioner om ett förstatligande av Apoteket och en återreglering av järnvägarna. Ett brett stöd för den fackliga rörelsen och dess koppling till socialdemokratin tycktes också genomsyra många samtal.

Att vilja gå bakåt och framåt på samma gång är en farlig balansgång. Detta märks bland annat i det flitiga användandet av frihetsbegreppet. Wikström har under sin kampanj marknadsfört sig som en kandidat som vill vara med och ”återupprätta socialdemokratin som frihetsrörelse”, något som han också återkom till under kongresstalet. Avgående Guteland har varit inne på samma spår. I en debattartikel i Dagens Nyheter beskriver hon en frihetslängtan inom organisationen.

Problemet är bara att frihet vid det här laget känns som ett allt för urvattnat och luddigt begrepp. Det för snarare tankarna till forna tider och nostalgi än till den utlovade nystarten. Dessutom är frihet numera något som närmast förknippas med den borgerliga tankvärlden, även om till och med Moderaterna verkar ha övergett ordet i sin strävan att bli statsbärande i ett land med tilltro till den starka staten.

Initiativet att ta tillbaka frihetsbegreppet känns otaktiskt, även om det i det interna idéarbetet fortfarande kan ha en funktion. Där skulle det till och med vara behövligt att på nytt definiera och uppdatera skill-naden mellan den socialistiska kollektivistiska frihetssynen och den liberala idén om varje individs egen frihet.

Att SSU fortsätter att spela en viktig roll som påverkare av Socialdemokraterna är tydligt. Även om förbundet har förlorat mycket av sin genomslagskraft i det offentliga rummet. Det är också glädjande att organisationen precis som flera av de andra ungdomsförbunden fortfarande utgör en plattform där åsikter kan utmanas och radikala utspel ryms. Förhoppningsvis kommer Wikström också att våga sticka ut hakan på samma sätt som vissa av hans företrädare har gjort.

Mer läsning

Annons