Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sedan samlades de likt yra höns i parlamentet.

Fastän kravallisterna är få till antalet har de vållat stor skada. Många av dem är ungdomar eller rentav barn. Därför är det extra viktigt att polis och politiker håller huvudet kallt.

Annons
Förstörelse. Kravallerna som började i London och inbegriper plundringståg och anläggning av bränder har spridit sig till flera brittiska städer. foto: Scanpix

För många av oss känns London nästan som hemma. Det tar två timmar att flyga från Västerås flygplats till Standsted. En betydligt snabbare och bekvämare resa än att ta tåget till Göteborg, varför London också är det perfekta utflyktsmålet för en långhelg. Somliga har också nära vänner och familj i den brittiska huvudstaden.

Dessa omständigheter gör det svårt för oss att ta in de dramatiska rapporterna från England. På tv visas brinnande byggnader och i tidningar står att läsa om ”the battle of the streets” (slaget om gatorna). Mängder med lokaler har förstörts och plundrats och i skrivande stund har tre personer i Birmingham dött i tumultet. Bilderna och orden framkallar en surrealistisk känsla. Händer det på riktigt? Är det verkligen i London det händer?

Det ligger nära till hands att skylla på polisen som under kravallernas två första dygn verkade helt frånvarande. Kanske kunde inte de heller greppa vad som höll på att hända.

I Svenska Dagbladet kritiserar en svensk polischef den brittiska kåren som han menar inte för någon ”dialog” med ”motparten”, det vill säga våldsverkarna. Det är en klok åsikt som inte hade kunnat vara sämre tajmad. Visst borde den engelska polisen arbeta mer med att etablera en relation med stökiga ungdomar, det borde även den svenska. Men för tillfället går det inte att ha någon dialog alls. Polisen kan inte och bör inte kommunicera med adrenalin-stinna tonåringar som är i färd med att tutta eld på allt de ser.

Landets politiska lednings agerande kan dock ifrågasättas. Till en början var det ganska tyst från premiärminister David Camerons håll. Sedan, när kravallerna hade pågått i tre dagar, utbröt paniken. För att demonstrera att de insåg situationens allvar avbröt Cameron och de andra ministrarna sina semestrar och skyndade hem till London. Sedan samlades de likt yra höns i parlamentet som extrainkallades för andra gången under sommaruppehållet. I nästa stund ställdes kvällens fotbollsmatcher in och dagen därpå bjöd Cameron in till presskonferens där han deklarerade att han var beredd att ge polisen alla tänkbara resurser för att den skulle kunna kväsa kravallerna. Han berättade också att vattenkanoner och batongkulor kommer att användas.

Det känns ganska drastiskt med tanke på att vissa av gatans bråkmakare lär vara blott elva år gamla. Dessutom skulle kraftigare insatser kunna leda till fler dödsfall, vilket kanske skulle spä på kravallerna som ju blossade upp efter att poliser skjutit en person som de skulle gripa.

Den politiska kalabaliken blir särskilt slående om den ställs i relation till de rationella privatpersoner som under tisdagen och onsdagen samlades med sopkvastar i högsta hugg för att städa upp på gatorna.

Det tycks uppenbart att det Storbritannien mest av allt behöver just nu är ett tydligt ledarskap. Det är inte bara polisen som borde bli bättre på att kommunicera. Även politiker och ansvariga poliser borde bli bättre på att ta mer utrymme och ge ett mer sansat intryck. Detta gäller även på lokal nivå. Kanske kunde renatav en mer lokalt kontrollerad polis vara något att fundera på både i Storbritannien och i Sverige?

Mer läsning

Annons