Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Senkommen men viktig vitbok om romer

1900-talet var en mörk tid för svenska romer. Nu gäller det att gottgöra och lära av historien.

Annons
Mycket att be om ursäkt för. Kronprinsessan Victoria och integrationsminister Erik Ullenhag  möter romer på Norra Latin i Stockholm  i samband med presentationen av en vitbok om övregrepp och kränkningar av romer. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Regeringens vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet är ett skakande dokument. Rent rasistiska föreställningar gjorde att romer systematiskt kränktes och diskriminerades i vad som då ansågs vara ett gott syfte.

Få redovisade en avvikande åsikt. Den svenska samförståndskulturen och respekten för vad som uppfattades som statsnyttan ledde fel. Kan vi vara säkra på att det inte händer igen?

1920-talets parlamentariska kommitté för fattigvårdslagstiftning menade att ”romernas inblandning i den svenska folkstam men innebär en försämring av vår folkras”. Det är plågsamt att svenska riksdagsledamöter för mindre än 100 år sedan, efter demokratins genombrott, kunde formulera något sådant. Under första halvan av 1900-talet genomfördes kartläggningar utifrån rasbiologi. Huvuden mättes och negativa egenskaper hos romer söktes.

Staten ville helt enkelt hålla nere antalet svenska romer. Därför fanns ett inreseförbud 1914–1954. Det är särskilt upprörande då nazisterna under den här tiden mördade romer som en del i Förintelsen.

Sverige har fått berättigad kritik för att ha varit för restriktiv mot judisk invandring undan nazisterna. Men trots allt kom judiska flyktingar hit, huvuddelen av de danska judarna fann en fristad i Sverige. Romer var däremot förbjudna att flytta hit när nazisterna härjade som värst.

Många romer drabbades av de svenska steriliseringarna, mödravård kunde villkoras med krav på sterilisering. Under första hälften av 1900-talet var romer inte välkomna i skolan, och de fördrevs från många kommuner. Utan bostad fick de inte mantalsskriva sig, och kunde då inte få barnbidrag, pension, socialförsäkringar eller rösträtt.

Utan bostad var det svårt att få arbete och egen näringsverksamhet var förbjuden på många ställen. Det blev en ond cirkel. Myndigheterna misstrodde romer och menade att de inte ville ha fast bostad, låta barnen gå i skolan och smälta in på den svenska arbetsmarkanden.

Men hur ska den som inte får någon bostad, inte får ha barnen i skolan och hindras att få jobb kunde smälta in i samhället? Tvärtom skapade staten romernas utanförskap.

1954 lades politiken om och romerna skulle bli bofasta och barnen skulle få tillträde till utbildningen. Men vitboken visar att fördomar fanns kvar. Förväntningarna på romska barn i skolan var låga, de kom ofta i hjälpklass. Hyresvärdar fortsatte att diskriminera romer, ställningen på arbetsmarknaden förblev svag.

I dag försvarar inga den förda politiken. Men alltjämt finns negativa schabloner kvar. En talare på regeringens konferens om vitboken fick inte frukost på Hotell Sheraton, en pinsam påminnelse om att mycket återstår.

Mer läsning

Annons