Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sirleaf, Gbowee och Karman har genom sina gärningar visat att många gånger så är ordet starkare än både svärdet och granatkastarna.

Valet av Ellen Johnson Sirleaf, Leymah Gbowee och Tawakkul Karman som mottagare av Nobels fredspris är betydelsefullt av flera orsaker. De har alla verkligen har gjort något för freden. Att valet föll på just dem kan dessutom inspirera andra att fortsätta kämpa i deras anda.

Annons
Herrar visar triss i damer. Nobelkommitténs ordförande Thorbjørn Jagland (till höger) visar upp foton på de tre pristagarna: Ellen Johnson Sirleaf, Leymah Gbowee och Tawakkul Karman.

Scenariot är snarlikt torsdagens. Ett stort internationellt pressuppbåd väntar med spänning utanför en stor pampig dörr för att få höra vem som ska föräras ett Nobelpris. I torsdags var det vinnaren av litteraturpriset som skulle tillkännages, i går freds-priset.

Den norska Nobelkommittén har valt att ge priset till tre personer: Liberias president Ellen Johnson Sirleaf, den liberianska medborgarrättskämpen Leymah Gbowee och den jemenitiska journalisten och människorättsaktivisten Tawakkul Karman. Valet av dessa tre sätter strålkastarljuset på kvinnors fredsarbete i Afrika och arabvärlden.

Valet av pristagare kan också få stor betydelse för fortsättningen av den så kallade arabiska våren, som bromsats upp på ett våldsamt sätt i såväl Libyen som Jemen och Syrien. Det kan stärka alla de kvinnor – och män – som kämpar för att deras länder ska kunna följa Tunisiens och Egyptens exempel och få bort hårdföra diktatorer från makten.

Det är tillfredsställande att priset i år går till, inte bara en utan tre personer som faktiskt har gjort något för freden – inte bara förväntas göra något för den. Till skillnad från 2009, när USA:s president Barack Obama fick priset, är årets tre pristagare alla värdiga vinnare.

Ellen Johnson Sirleaf blev 2005 Afrikas första kvinnliga president och har – visserligen med stöd av både ekonomiskt bistånd utifrån och tusentals FN-soldater – lyckats stabilisera ett land som trasats sönder av 14 års inbördeskrig.

Leymah Gbowee var en av grundarna till rörelsen Women of Liberia Mass Action for Peace 2002. Det är mycket tack vare den som inbördeskriget tog slut 2003.

Tawakkul Karman är medlem av Jemens främsta oppositionsparti. Hon ledde två demonstrationer på universitetet i huvudstaden Sanaa i början av året. Dessa bidrog till att protesterna mot president Ali Abdullah Saleh satte i gång och de spred sig sedan över hela landet. Han har sedan dess lovat att inte kandidera igen när hans mandat-period löper ut 2013. Det var dock inte det beskedet som jemeniterna ville ha, utan protesterna mot Saleh fortsätter och får säkert ny näring av att Karman tilldelas Nobels fredspris.

Peter Wallensteen, professor i freds- och konfliktkunskap vid Uppsala universitet, påpekar att valet av pristagare till årets Nobelpris bidrar till att uppmärksamma ett av FN:s säkerhetsråds resolution nummer 1325 från år 2000:

– Den betonade kvinnors roll i freds-processer. De tre kvinnor som fått priset uppfyller resolutionens kriterier. De har alla tre modigt stått upp mot krigsherrar och diktatorer med hjälp av ickevåldsmetoder.”

När nyhetsrapporteringen kring frihetssträvandena i bland annat Libyen och Jemen i tv domineras av våldsamma sammandrabbningar med vapen är det lätt att glömma bort att det förs en annan kamp också. Den är inte tyst men i den används heller inga vapen. Sirleaf, Gbowee och Karman har genom sina gärningar visat att många gånger så är ordet starkare än både svärdet och granatkastarna.

Mer läsning

Annons