Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ska det nordiska samarbetet ha ett egenvärde behöver därför språkförståelsen bli bättre.

Det nordiska samarbetet bör inte bygga på tron att varumärket är bättre än andra länders, utan på att språkförståelse och likheter i samhällena gör diskussioner och beslutsfattande lättare.

Annons
Rätt lika ändå. De nordiska länderna har haft lätt att samarbeta kring praktiska problem, men misslyckats med mer långtgående projekt.foto: Henrik Montgomery/scanpix

I månadsskiftet oktober–november samlas Nordiska rådet i Helsingfors. Rådets möten brukar inte vara kioskvältare och än mindre så sedan Sverige och Finland gjorde Danmark sällskap som EU-medlemmar.

I det nordiska samarbetet gäller enhällighet, medan EU i en hel del frågor kan fatta beslut med kvalificerad majoritet. EU-domstolens tolkningar av gällande EU-regler är juridiskt bindande för medlems-länderna.

De här skillnaderna har gjort EU-samarbetet mer dynamiskt och långtgående, trots att medlemsländerna är fler och mer olika än de i Norden. De nordiska länderna misslyckades med de riktigt långtgående målen som försvarsförbund, tullunion eller ekonomisk union.

I en skrift i Världspolitikens dagsfrågor framhåller nordisterna Claes Wiklund och Bengt Sundelius att en hel del praktiskt ändå uppnåddes. Norden fick tidigt en passunion och en gemensam arbetsmarknad. Livet i gränstrakter blev lättare. Frågan om att riva gränshinder har stått i centrum för samarbetet.

Författarna menar att det nordiska samarbetet kan sägas vara tillbaka där det började. Då var målet ett skandinaviskt försvarspolitiskt samarbete, men det sprack. När sedan Finland, som på den tiden behövde ta stor hänsyn till Sovjet i säkerhetspolitiken, kom med behandlades inte försvars- och säkerhetspolitik alls i officiellt nordiskt samarbete.

Nu ser det åter ut att finnas möjligheter för länderna att samarbeta mer i försvarspolitiken. De knappa försvarsanslagen kan då räcka längre, men det kan kräva att länderna ger varandra garantier om hjälp och samarbete i konfliktlägen.

Där finns också förhoppningar om att de nordiska länderna ska agera mer gemensamt i EU. När unionen har så många olika medlemsländer kan EU behöva acceptera mer regionala skillnader. Då skulle det finnas utrymme för särlösningar inom Norden.

Hittills har det inte blivit så mycket av vare sig det ena eller det andra. Frågan är också varför nordiskt samarbete ibland skulle vara att föredra.

Det bör då inte handla om att Norden skulle vara bättre än andra länder eller regioner. Inför EU-medlemskapen var det inte ovanligt att motståndarna lyfte fram Norden som ett alternativ. Det framställdes som så mycket mer jämlikt, jämställt och fredligt.

Det vore att se Norden som förmer än andra och är ingen bra grund för att samarbeta. Däremot finns skäl för att gemensamma regler och beslutsfattande mellan de nordiska länderna skulle kunna bli mer demokratiskt förankrade.

Det handlar då om språkförståelse och att samhällena är mer lika. Då kan samma debatt lättare föras i alla länder och ansvarsutkrävandet underlättas.

Här är dock utvecklingen snarare negativ. På bokmässan presenterade Lärarnas Riksförbund en rapport om att undervisningen i nordiska språk är eftersatt. Det är också alltjämt dyrt eller besvärligt att se grann-ländernas tv-kanaler.

Ska det nordiska samarbetet ha ett egenvärde behöver därför språkförståelsen bli bättre och finska språkets ställning i Sverige fortsätta att stärkas.

Mer läsning

Annons