Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slöseri. Det finns inget bättre ord för det.

Att hushållen kasserar tonvis med mat varje år talar starkt för att det finns massor för oss konsumenter att lära – inte minst vad gäller matlagning och hur vi tar vara på resterna i stället för att slänga dem.

Annons

Slöseri. Det finns inget bättre ord för det. I tisdags berättade VLT på nyhetsplats att svenska matbutiker kastar 100 000 ton livsmedel – per år – trots att merparten av den är fullt tjänlig.

Lägg sedan till all den mat som hushållen kastar. Bara i Västerås rör det sig om bortåt 13 000 ton, och det är bara en mindre del av det som är sådant som inte kan eller ska konsumeras: bananskal och tepåsar, till exempel. Resten är det som blir kvar på tallriken efter för stora portioner, det som blir kvar av för stora inköp så vi inte hinner äta upp det innan det blir dåligt eller middagsmaten som vi helt enkelt inte tyckte om och av den anledningen slänger direkt i soporna.

Hushållen är tyvärr också duktiga på att slänga och hälla ut sådant som passerat bäst före-datum med en dag eller två. Som framgår på nyhetsplats är det många som likställer bäst före-datum med använd före, vilket för de flesta matvaror är heltokigt. ”De flesta livsmedel blir inte farliga,” sade Carl Yngfalk, som forskar på konsekverna av bäst före märkning vid Stockholms universitet, till VLT i tisdags. Man drar sig till minnes den lilla informationstext som fanns på mjölkpaketen förut: rätt förvarad smakar mjölken bra även efter bäst före-dag.

På nyhetsplats ges flera tips på hur man minskar på matsvinnet hemma och många av dem känns som självklarheter. Planera inköpen och köp inte mer än du behöver, till exempel. Ta med matlåda till jobbet (vilket dessutom är snällt mot hushållsekonomin) och släng ingenting utan lukta och smaka på det. Är mjölken sur så kan man vara säker på att det märks på lukten! Är köttet eller smöret härsket så går det heller inte att missa.

Det är lite märkligt, men ändå inte, att det slängs så mycket. Många matvaror förses med långt så kallat shelf life, alltså den tid som en vara håller sig innan den blir dålig. En lång rad konserveringsmedel och tillsatser gör detta möjligt. Kanske bidrar det också att man handlar på sig mer än man behöver den närmaste tiden, bara för att nyttja ett specialerbjudande i tron om att man sparar pengar, och så glömmer man bort det därför att bäst före-datum ligger så långt fram i tiden. När man väl hittar det har bäst före-datumet varit för länge sedan och då har man snarare betalat ett ganska högt pris för den där ena limpan av två som erbjudandet bestod av. Slöseri på två fronter, med andra ord.

En del som slängs torde dock inte kunna skyllas på konsumenten. En del förpackningar är svårare att tömma än andra. Ta till exempel den så kallade takåsförpackningen med skruvkork. En sådan med fil är mycket svårare att klämma det sista ur än en vanlig tetra som man kan vika ut och pressa det sista ur.

Men visst finns mycket för oss konsumenter att lära för att svinnet ska minska – laga mat på rester, inte minst. Men om matlagning för många är att att använda mest hel- eller halvfabrikat finns inte så värst mycket kunskap om hur man lagar mat på riktigt. Vet man inte hur man lagar potatismos vet man oftast inte hur man tar hand om det mos som blir över heller.

Mer läsning

Annons