Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sluta gnälla på nationaldagsfirandet

6 juni fungerar som nationaldag i Sverige, men andra länder minns befrielsen från Hitler.

Annons
Gott om folk. Nationaldagsfirandet på Djäkneberget samlade många människor. Foto: Kenneth Hudd

Kritiken mot att nationaldagfirandet saknar den folkliga förankringen vi ser i Norge återkommer ständigt, liksom mummel om att midsommaren vore bättre som svensk nationaldag. Men uppslutningen på Djäkneberget och andra ställen visar att 6 juni fungerar allt bättre som en dag att fira nutidens Sverige.

Den svenska nationaldagen har inte funnits särskilt länge. Visserligen var 6 juni som svenska flaggans dag nationell festdag sedan 1916, men tidigare fanns drag av konservativ punschpatriotism.

Det var först 1983 som 6 juni blev nationaldag och det har bara varit helgdag sedan 2005, knappt tio år. 6 juni valdes för att Gustav Vasa det datumet valdes till kung 1523, 1809 års för- fattning och 1974 års regeringsform antogs.

Onekligen mindre dramatiska och minnesvärda händelser än självständighetsförklaringar, enanden eller revolutioner, vilka kan ligga till grund för nationaldagar i andra länder.

Samtidigt finns, som fullmäktiges ordförande Britt Sandström påpekade på Djäkneberget, goda skäl att välja just 6 juni. Den svenska naturen, som spelar stor roll för nationalkänslan, är som vackrast vid den här tiden.

Genom att sakna stark anknytning till krigiska händelser eller kulturella traditioner kan 6 juni fungera samlande för svenskar av olika etnisk bakgrund. Nationaldags-firandet har också utvecklats till att betona en blandning av äldre traditioner och den allt starkare etniska mångfalden i Sverige.

Nationaldagstal bör sakna politisk udd. Men i Britt Sandströms tal fanns en tydlig markering mot Sverigedemokraterna, även om partiet inte nämndes vid namn. Det parti som talar mest om nationen ställs utanför när dagens nationella svenska gemenskap firas.

Idén om midsommardagen som officiell nationaldag passar dåligt med betoningen på medborgarskap och mångfald. Midsommarstång, snaps, sill och nubbe är mer etniska markeringar, svårare att förena med en inkluderande nationaldag.

6 juni fungerar bara i Sverige, som slapp undan andra världskriget, nazismen och stalinismen. I stora delar av övriga Europa handlar 6 juni om D-dagen, invasionen av Normandie.

I går högtidlighölls 70-årsminnet av invasionen, som gav västmakterna ett brohuvud i det av nazisterna ockuperade Frankrike. Det var det sista stora högtidlighållandet där många krigsveteraner fortfarande kan delta. Om tio år är nästan alla borta.

Invasionen avgjorde inte kriget. Nazityskland hade nog förlorat ändå, men då kunde de sovjetiska trupperna ha nått ända till Atlantkusten. Det kommunistiska förtrycket hade då omfattat större delen av Europa.

Så det finns goda skäl att minnas D-dagen och segern över Hitler. Där kommer Gustav Vasa och 1809 alltid att vara i skymundan.

Mer läsning

Annons