Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snällbetyg ser bra ut i statistiken men gör bara eleverna en björntjänst för framtida studier.

När skolresultat förbättras så snabbt och så drastiskt som de gjorde i Essunga kommun är det läge att undersöka varför.

Annons
Vad står det? Att en elev förstått vad hon eller han läst borde vara A och O, oavsett om det är på lektionen eller vid ett nationellt prov.foto: scanpix

Om man inte tycker om att förlora/misslyckas finns det tre sätt att undvika det: man kan låta bli att spela, man kan träna för att bli bättre eller så kan man ändra reglerna.

Det är en sak om det handlar om exempelvis idrott eller något annat som man gör helt frivilligt. Det blir en helt annan om det handlar om skolarbete. I Sverige har vi skolplikt och eleverna har vissa mål de ska nå upp till. Vi kan inte strunta i att göra ett matteprov bara för att vi riskerar att ogilla resultatet. Då är det bättre att välja sätt nummer två – göra läxorna och följa med på lektionerna.

Det enklaste sättet är förstås att ändra reglerna. Då kan det se ut som om man blir bättre utan att behöva anstränga sig.

Det var den vägen som Essunga kommun valde att gå, när eleverna på Nossebro skola 2007 utmärkte sig genom att få sämst snittbetyg i hela landet. Personal och politiker blev bekymrade över det skrala resultatet och bestämde sig för att göra något saken.

Det började bra. Specialpedagogisk litteratur lästes, undervisningen strukturerades om. Hösten 2007 satte utbildningsnämnden det ambitiösa målet att alla elever på Nossebro skola skulle nå godkänt resultat i samtliga ämnen 2010.

Våren 2010 hade man nästan nått målet. Av 1 296 betyg var det bara tre som inte var godkända. Det tyckte skolchef Bo Svensson var väldigt bra.

Och visst var det bra. Inte minst med tanke på att när målet sattes var det egentligen ingen som trodde att det skulle gå.

Nossebro skola fick återigen utmärka sig, den här gången genom att få Sveriges tredje högsta snittbetyg 2010 – på bara tre år.

Men det var något som var konstigt. Det tredje högsta snittbetyget sattes trots att 13,9 procent av niondeklassarna fick underkänt på provet i svensk läsförståelse, och16 procent på matematikprovet. Medan 26,4 procent av eleverna i riket fick högre matematikbetyg än de borde ha fått – om man enbart utgick från nationella provet – var siffran 51,9 procent i Nossebro. De förbättrade skolresultaten var bara en chimär – man hade helt enkelt ändrat inställning till relationen mellan betyg och nationella prov.

Rektor Johanna Lundén förklarar i Dagens Nyheter: ”För en elev som man fått in korrekta uppgifter från hela vägen och som visat att den kan så är ju det precis lika värdefullt som ett nationellt prov.”

Så kan det ju vara. Men det förefaller en smula märkligt att andelen överbetyg relativt de nationella proven ökade så kraftigt just 2010. Och att eleverna i Essunga kommun skulle prestera så otroligt mycket bättre på annat än nationella prov, jämfört med landets övriga niondeklassare, förefaller direkt osannolikt.

”Som lärare kanske man inte vill bidra till att vi minskar i betygspoäng”, förklarar skolchefen Bo Svensson i samma artikel.

Nej, det är väl just där som skon klämmer. Mellan 1998 och 2008 mångfaldigades antalet elever som gick ut gymnasiet med MVG i alla ämnen. 1998 låg andelen på 3 procent. 2008 var den uppe i 7,5.

Snällbetyg ser bra ut i statistiken men gör bara eleverna en björntjänst för framtida studier. Och kanske har vi här förklaringen till att så många hoppar av gymnasiet. MVG må vara biljetten in i gymnasiet men väl där har man bara sina kunskaper att luta sig emot. Räcker de inte är de minst sagt en undermålig stöttepelare.

Mer läsning

Annons