Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Socialdemokraterna har visserligen just bytt partiledare, men Håkan Juholt har det motigt.

Centerpartiet har formerat om sitt lag i regeringen efter partiledarskiftet. Nu får vi se om det också blir ommöbleringar hos Kristdemokraterna och hur Håkan Juholt klarar att vara oppositionsledare.

Annons
Nya ministrar. Statsminister Fredrik Reinfeldt presenterar de nya centerministrarna Annie Lööf och Lena Ek, medan Anna Karin Hatt och eskil Erlandsson sitter kvar.

Formellt utser statsministern övriga medlemmar i regeringen. Så är det också i enparti-regeringar. Göran Persson gillade att överraska och rumstera om i regeringen.

Koalitionsregeringar fungerar annorlunda. När partierna har kommit överens om fördelningen av ministerposter kontrollerar statsministern bara det egna partiets taburetter. I övrigt bestämmer respektive parti-ledare vilka som ska vara med.

När Centerpartiet bytte ledare var det självklart att Annie Lööf skulle ha möjlighet att byta ut Centerministrar. Formellt är det dock statsminister Fredrik Reinfeldt som fattar besluten. Därför gårdagens presskon-ferens med Reinfeldt och Centerstatsråden.

Det var ingen överraskning att Maud Olofsson och Andreas Carlgren fick lämna regeringen. Det anses besvärligt att gamla partiledare sitter som ministrar, om de inte som utrikesminister Carl Bildt har varit borta från partipolitiken ett tag.

Carlgren har fått kritik, men har inte haft någon lätt uppgift. Oppositionen med Miljöpartiet i spetsen kan ständigt kräva mer. Djurskydd, jakt och jordbruk kräver besvärliga avvägningar, inte minst för en minister från ett parti med starkt stöd på lands-bygden.

Miljöproblemen är ofta gränsöverskridande och kräver agerande och beslut inom EU. Därför var det klokt att välja den rutinerade EU-parlamentarikern Lena Ek som miljö-minister.

När Ek blev miljöminister återstod näringsministerposten för Lööf. Maud Olofsson har fått kritik för att det hårda arbetet som näringsminister har givit för lite tid för att leda och profilera Centerpartiet. Vi får se om det går bättre för Annie Lööf, som har lämnat bort den för Centerpartiet besvärliga energipolitiken till Anna Karin Hatt.

Centerpartiet har i varje fall formerat om sitt lag. Vänsterpartiet är på väg att ändra sitt. Där ser Jonas Sjöstedt ut att ligga bra till, men en hel del talar för ett delat ledarskap.

Frågan är dock om det blir fler ommöbleringar. Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund ser ut att sitta löst. När en mångårig partiledare får krav på sin avgång från partidistrikt brukar loppet vara kört. Det är svårt att se något bättre och mer röstdragande alternativ än Hägglund, men kan inte heller vara lockande att välja om en så skadskjuten partiledare.

Socialdemokraterna har visserligen just bytt partiledare, men Håkan Juholt har det motigt. Han har hunnit göra flera ogenomtänkta och illa förankrade utspel. Libyen är det tydligaste exemplet, men även när det gäller EU har Juholt varit oklar. Han har antytt sympatier för nya EU-skatter, trots att partierna tidigare har varit överens om att skatterna bör beslutas i medlemsländerna.

Nu rapporteras om uppror i riksdagsgruppen mot partiets kommande budgetförslag, Det ser inte ut att ha förankrats ordentligt, trots att där ska finnas kontroversiella reträtter som att inte kräva höjd a-kassa.

Håkan Juholt valdes med kort varsel efter att andra kandidater hade tackat nej. Han fanns inte med bland förhandsfavoriterna och utsattes inte för någon noggrann granskning. Det kan komma att stå Social-demokraterna dyrt om Juholt är ledare i nästa val. De borde ha goda chanser att vinna efter åtta år av borgerlig regering, men frågan är om väljarna vågar rösta fram Juholt som statsminister.

Mer läsning

Annons