Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Statsministerns makt är beskuren. Och det tar på krafterna att hålla ihop en regering som inte kontrollerar parlamentet.

Det går bra för Sverige och det går bra för Moderaterna. I opinions-mätningarna får såväl partiet som Fredrik Reinfeldt höga siffror. Tillsammans med övriga tre borgerliga partier vann Allians för Sverige valet för snart ett år sedan – dock utan att få egen majoritet. Det är ett bekymmer. Det är också ett bekymmer att Reinfeldt i dagsläget inte tycks peka ut någon tydlig färdriktning för regeringens politik.

Annons
Sammanbiten. Trots valframgången hade Fredrik Reinfeldt svårt att se glad ut på valvakan 2010.foto: scanpix

Valnatten 2010 var en paradox. Medan de moderata partikamraterna jublade var statsminister Fredrik Reinfeldt mer sammanbiten än vanligt. Trots att Mode-raterna gick framåt med fyra procent-enheter hade Reinfeldt svårt för att dra på smilbanden.

Hösten 2011 är han fortfarande bekym-rad. Alliansen styr i minoritet. Under mandatperiodens första år har oppositionen fällt regeringen i ett tiotal frågor: Reinfeldt har fått acceptera säljstoppet av statens aktier i SBAB, Telia och Posten, skrotandet av sista delen i fas 3 och de omfattande besparingarna i regeringskansliet. Där-utöver finns mindre uppmärksammade förluster, som hårdare regler vid kastrering av smågrisar.

Statsministerns makt är beskuren. Och det tar på krafterna att hålla ihop en rege-ring som inte kontrollerar parlamentet.

När Fredrik Reinfeldt intervjuades i Radio-ekots lördagsintervju hade han svårt för att peka ut någon färdriktning i regeringens politik. Oroväckande svårt.

Obalansen mellan de fyra regerings-partierna börjar märkas. Alliansen haltar, med ett stort parti och tre små. Två av dem ligger dessutom farligt nära fyraprocentsspärren till riksdagen. För att märkas och med förhoppningen att attrahera nya väljare söker de profilera sig på olika sätt, som dessutom skulle kunna tolkas som att Alliansen börjar falla sönder.

Fredrik Reinfeldt är en skicklig förvaltare – som utpräglad pragmatiker är ideologiska skygglappar inte i vägen för hans makt-utövande. Helgens besked att Sverige har tjänat på att stå utanför EMU ligger i linje med statsministerns pragmatism: i dag är ett svenskt euromedlemskap en död politisk fråga.

Samtidigt finns en fara i att Fredrik Reinfeldt har tappat sin framtidsberättelse. Ingen kan slå honom på fingrarna när det gäller regeringens agerande under finans- och skuldkriserna – mer osäker är Rein-feldts politik bortom femte jobbskatte-avdraget.

Lördagens intervju i radio gav inga svar. Statsministern verkar själv ha invändningar mot nyttan med en sänkt resturangmoms: att satsa fem miljarder kronor på en reform som ger 3 000 jobb, går stick i stäv med den ansvarstagande ekonomiska politik som gav Moderaterna ett valresultat på 30 procent.

Risken finns att opinionen tar emot den sänkta restaurangmomsen som en subvention åt en specifik grupp småföretagare. Den uppfattningen är precis vad Fredrik Reinfeldt velat undvika, när han profilerat nya Moderaterna som ett parti utan sär-intressen.

Vindpinade höstdagar väntar. Inför riksmötets öppnande är Reinfeldt pressad från två håll: av en populistisk socialdemokrati och av samarbetspartier med profileringsproblem. Mittens rike behöver sin regent.

Nu är tid att visa ledarskap. Nu är tid att visa hur visionen ”föregångslandet Sverige” innehöll mer än vackra ord.

Mer läsning

Annons