Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Straffskatt på tillväxt

Det blir bonden som får betala när OECD kritiserar delar av Sveriges miljöpolitik.

Annons

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling granskar det svenska klimatarbetet från 2004 till 2012 och föreslår att jord- och skogsbruket, flyget och sjöfarten inte längre ska kunna undantas från koldioxidskatt. Därutöver menar OECD att Sverige bör återinföra konstgödselskatten för att rädda Östersjön från övergödning och bottendöd.

Det är tydligt att OECD ser beskattning som en prioriterad del av miljöpolitiken och rapporten låter stundtals som Miljöpartiets valplattform.

I valet till Europaparlamentet röstade mer än en halv miljon väljare på MP. Med 15,4 procent av rösterna blev MP näst största parti och klimatutmaningen tycks bli en av supervalårets mest prioriterade frågor. Utvecklingen märks i stödet för just MP – som fick 5,9 procent av rösterna i EU-valet 2004 och 11 procent 2009.

Samtidigt är den ofta slentrianmässiga rösten på MP ett bekvämt sätt att köpa sig ett bättre samvete; en sorts kravmärkt avlatsbrev snarare än en ideologiskt genomtänkt handling. Det urbana paret, som flyger till New York över helgen för att dricka öl på Brooklyns trendigaste mikrobryggeri, dövar baksmällan genom att rösta för höjda koldioxidskatter.

Miljörörelsens politiska konkurrensfördel är att man inte behöver ta samma makroekonomiska ansvar som Moderaterna och Socialdemokraterna, och inte är lika bundna till jord- och skogsbrukets intressegrupper som Centern.

Tillväxtens betydelse för den skattefinansierade välfärden kan alltid viftas bort med ett luddigt ”en annan värld är möjlig”. Skrämmande många av MP:s 570 000 sympatisörer verkar på riktigt mer bekymrade över om frukten på barnens förskola är ekologisk, än om hur de skuldsatta hushållen ska kunna amortera på sina räntedopade bostadslån. Bortskämda är bara förnamnet.

När OECD bitvis drar i samma riktning finns anledning att vara bekymrad. Att stoppa utfiskningen av hotade arter och förbjuda den skadliga bottentrålningen är bra, konkreta åtgärder som initierats av Europaparlamentets gröna partigrupp och som även kan upprätthållas genom konsumentmakt. Men grunden för en liberal miljöpolitik måste vara att bryta sambandet mellan tillväxt och utsläpp – inte att minska tillväxten.

Som OECD:s rapport visar har Sverige minskat växthusgasutsläppen med 16 procent mellan år 2000 och 2012. Det ambitiösa klimatmålet att sänka utsläppen med 40 procent innan 2020 är fortfarande inom räckhåll och så länge den generella utvecklingen går framåt bör enskilda näringar inte straffbeskattas.

Mer läsning

Annons