Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sveriges ställning är lite speciell. I praktiken mer observatör än medlem av europakten.

I går skrev 25 av 27 EU-länder under finanspakten. Sverige är med, men ändå inte riktigt.

Annons
Binder sig. Danmark har inte heller euron, men inför nationell lag för att följa finanspaktens regler. Bilden visar statsminister Helle Thorning-Schmidt (S) under toppmötet då pakten skrevs under.foto: scanpix

Var EU-toppmötet i går historiskt? Optimisterna menar det.

25 av 27 länder skrev under finanspakten, som ger EU-kommissionen möjlighet att övervaka och EU-domstolen att bötfälla euroländer med för höga underskott. Förhoppningen är att dessa strama regler ska undvika framtida kriser genom att tvinga fram en bättre budgetdisciplin. Den europeiska centralbanken ECB håller samtidigt ekonomin under armarna med generösa lån till bankerna. Förhoppningen är att dessa åtgärder tillsammans ska ge tillväxt och ordning i statsfinanserna.

Pessimisterna har en mörkare bild. De varnar för att ECB:s generösa banklån är ett sätt att utan politiska beslut föra över pengar till krisländerna. Men till slut skulle sanningens timme slå och Tyskland, Finland med flera öppet behöva betala med skattepengar för stöd till länder som Grekland och Portugal. Det kan vara nödvändigt för att lösa krisen och stabilisera euron, men äringet ansvariga tyska, holländska eller finska politiker har basunerat ut på gator och torg.

Andra tycker att kraven på åtstramningar ändå går för långt. Många menar att Grekland bara hålls under armarna för att vinna tid. Även Portugal och Spanien får negativ tillväxt nästa år. Det gör det svårare att klara budgetmål och en redan hög arbetslöshet blir ännu högre. Emigration kan slå hårt i dessa länder med många äldre och lågt barnafödande.

Spanien har redan velat lätta på kraven från EU för budgetunderskott, och menar att det viktiga är målet 2013, inte hur det blir i år. Statsminister Fredrik Reinfeldt menar dock att regler är till för att följas och att krisländerna behöver gå igenom samma tuffa stålbad som Sverige gjorde under 1990-talet.

Sveriges ställning är ganska speciell. Vi har skrivit under finanspakten, men ändå markerat att den inte är bindande för icke-euroländer. LO har i en debattartikel krävt att Sverige inte på några villkor ska bindas av pakten, även om den skulle föras in i EU:s fördrag.

Där finns också kritik mot grundläggande inslag i pakten, som inriktningen på åtstramningar och att Spaniens regering på EU:s uppmaning ska vara på väg att förbjuda branschavtal. Om LO:s linje också omfattas av Socialdemokraterna är regeringens handlingsutrymme litet. I praktiken är Sverige mer observatör än medlem.

Andra EU-länder utanför eurozonen har bundit sig hårdare. Den danska center-vänster regeringen har infört nationella lagar i enlighet med finanspaktens regler och fler länder kan göra samma sak.

Storbritannien och Tjeckien står helt utanför, men även Sverige har egentligen en svag anknytning till pakten.

Irland ska ha folkomröstning om pakten. Det brukar ställa till bekymmer och irländarna få rösta om till de röstar ”rätt”, det vill säga ja. Men den här gången träder pakten i kraft utan Irland, så ett nej får inte stora konsekvenser utom för Irland självt.

Så här brukar det vara i EU. Frågetecknen är många och det är först senare som de verkliga effekterna av nya avtal visar sig. Vi får därför se om optimisterna eller pessimisterna får rätt om finanspakten och ECB:s pengarullning till bankerna.

Än behåller dock EU sin lockelse. Serbien vill gärna komma med och länder utanför Schengen vill släppas in. Alla regeringar i euroland vill behålla den gemensamma valutan.

Mer läsning

Annons