Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tajik blir Norges första muslimska minister. En viktig markering efter Behring Breiviks illdåd.

Norges regeringsombildning visar hur besvärligt det kan vara att regera i koalition och att bli omvald för andra gången.

Annons
Byter post. Tidigare utrikesministern Jonas Gahr Støre (Ap) blir ny norsk hälsominster. ¿Kanske blir han partiledare efter Jens Stoltenbergfoto: scanpix

Nyligen presenterade Norges statsminister Jens Stoltenberg en omfattande regeringsombildning. Nästa år är det val till stortinget och det är uppenbart att Stoltenberg försöker ”toppa laget” i ett numera tämligen trött och sargat Arbeiderparti.

Enligt Stoltenberg innebär ombildningen ”förnyelse och en samlad styrka”. Regeringen ska få ”nya krafter och nya idéer”. Det är inte utan att det behövs. Det senaste året har varit tungt och slitsamt för partiet och för Stoltenberg personligen. Lyskraften kring hans person har mattats.

Den så kallade 22 julikommissionen framförde i somras skarp kritik mot regeringens och Stoltenbergs oförmåga att förbättra den nationella terrorberedskapen. Det är dock inte den enda kritik som riktats mot regeringen på sistone.

Hälsominister Anne-Grete Strøm-Erichsen har pressats hårt efter det uppdagats att personalbrist på Akershus universitetssjukhus lett till flera dödsfall och felbehandlingar. Strøm-Erichsen får lämna sin post och blir i stället försvarsminister.

Ny hälsominister blir utrikesminister Jonas Gahr Støre. Utnämningen kan ses som ett test. Gahr Støre tippas ta över partiledarposten efter Stoltenberg. Nu prövas hans förmåga att tackla ett svårt inrikespolitiskt problem.

Endast en ny person, Hadia Tajik, tas in i regeringen. Hon blir ny kulturminister och landets yngsta minister genom tiderna. Tajik blir också landets första muslimska minister. Det är en viktig markering efter Anders Behring Breiviks illdåd.

Den stora ombildningen är i stort sett en rockad. Men Stoltenberg har inte så många andra val. Det tar tid att växa in i en ministerroll och det är inte långt till nästa val. Men med i stort sett samma gruppdynamik som tidigare finns också en klar risk att den förväntade kraftsamlingen och de nya idéerna uteblir.

Efter de här förändringarna finns det bara en person som har haft samma post sedan regeringen tillträdde 2005. Det är Jens Stoltenberg själv. Det kan tala för att han avgår efter nästa val och åtta år som statsminister, oavsett om regeringen blir omvald eller inte.

Ombildningen visar på likheter och skillnader mellan norsk och svensk politik. En viktig likhet är svårigheten att ”toppa” laget i en koalitionsregering. Stoltenberg har visserligen möblerat om rejält, men har bara kunnat flytta ministrar från sitt eget socialdemokratiska Arbeiderparti. De övriga partierna i den rödgröna koalitionen (där Senterpartiet står för det gröna inslaget) har sina departement och bestämmer själva vilka som ska vara ministrar.

Norge har statlig sjukvård, medan det i Sverige är landstingen som har ansvaret för sjukvården. Statligt ansvar kan ge mer enhetliga regler och tydligare direkt ¿styrning. Men den tidigare hälsoministerns problem visar på nackdelarna. Ministern blir direkt ansvarig för om enskilda sjukhus inte sköter sig. I Sverige kan sjukvårdsministern huta åt landstingen och komma med nya regler, men slipper stå till svars för enskilda misstag runt om i landet.

Den rödgröna regeringen har dåliga ¿opinionssiffror, vilket är en viktig förklaring till ombildningen. Det visar hur besvärligt det är att vinna tre val i rad. Väljarna kan tröttna och önska sig något nytt. Därför blir valet 2014 en stor utmaning för Alliansen.

Mer läsning

Annons