Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tidigare krävde problemskolor mer pengar. I dag talar de om att förbättra konkurrenskraften

Det fria skolvalet gör skolor mer lyhörda för elevers och föräldrars krav. Men mångfalden när det gäller skolföretag kan minska, koncernerna stärker sin ställning genom att mer pengar ger större uthållighet.

Annons
Gammal är äldst. Kommunala Rudbeckianska gymnasiet är bland de mest populära skolorna i Västerås enligt den slutliga antagningsstatistiken.foto: vlt:s arkiv

På flera håll rapporteras att trenden har vänt. De privata gymnasieskolorna ökar inte sin marknadsandel i år. Snarare finns tendenser till återgång till kommunalt drivna skolor. Västerås är, som framgått på nyhetsplats inget undantag. I höst är det lite fler som går på kommunala skolor, lite färre på friskolor. På mellan- och högstadiet ger Engelska skolans etablering genomslag då den får över 400 elever, en del från andra kommuner än Västerås.

Kanske har trendbrottet ett samband med kritiken mot några friskolor eller att fler elever oroar sig för vad som ska hända om en skola går i konkurs.

I den politiska debatten har rätten att gå med och ta ut vinst blivit en stor fråga. Vänsterpartiet är emot förstås, men även hos Miljöpartiet och Socialdemokraterna finns krav på begränsningar eller förbud.

Det är märkligt att själva begreppet vinst är så laddat. Det bygger på tanken att resurser tas ur verksamheten i stället för att användas. Men vinsten är främst ett styr-medel för att få en effektiv verksamhet, och i längden är den inte effektiv om inte kunderna/eleverna är nöjda och vill stanna. Vinstdrivande företag kan också lättare tillföra kapital för att bygga upp en verksamhet och därmed få större uthållighet.

De tidigare kommunala monopolen hade inte vinstsyfte, men heller inte tillräckligt starka motiv att vara effektiva eller få nöjda kunder. Resultatet blev i många fall köer och missnöjda brukare. Men de kunde bara klaga, något alternativ att byta till fanns inte. Det är den stora fördelen med den ökade valfriheten, brukarna/kunderna/användarna får större inflytande.

Det stämmer dock att välfärdsverksamhet på ett viktigt sätt skiljer sig från en vanlig marknad. Det är inte kunderna utan det allmänna som betalar hela eller det mesta av notan. Det kan också finnas särskilda samhällsmål, som integration eller fördelning, som måste beaktas.

Problemen skiftar. De borde paradoxalt nog vara minst inom äldrevård, där privatiseringen inte har nått lika långt. Här är segregation närmast positivt. Det talas om att etniska grupper kan vilja bo tillsammans. Där bör också finnas större utrymme för att betala själv eller att betala för extratjänster.

Inom sjukvården får ersättningssystemen inte leda till att patienterna överbehandlas för att vårdgivarna ska få mer pengar eller underbehandlas för att vårdgivarna vill spara pengar.

Inom skolan finns risker som inte finns på andra områden. Det fria skolvalet skulle kunna leda till mer segregation och mer ojämlika studievillkor. Risken för betygs-inflation kommer alltid att finnas när det gäller att locka elever. Planeringen kan bli mer ryckig om skolor läggs ned samtidigt som alla elever har rätt till utbildning. De stora koncernerna stärker sin ställning, skolor på små orter kan få det kämpigt.

De här problemen uppväger inte fördelarna med att föräldrar och elever själva kan välja skola. Men det är ändå noterbart att utvecklingen har gått längst där det finns flest invändningar.

Tidigare krävde ledningen för skolor med problem mer pengar och sociala insatser. Idag talar de om att förbättra konkurrenskraften och stärka imagen. Mentalt har mycket förändrats på kort tid.

Mer läsning

Annons