Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till och med Victor Mullers ihärdighet tog slut. Nu har han inga fler äss kvar i rockärmen.

Gårdagens besked för blev tråkigast möjliga för Saabs anställda och hela Trollhättan. Victor Muller har således slitit förgäves. Men på frågan om det här verkligen är slutet för Saab finns ännu inget definitivt svar.

Annons
Dystert i Trollhättan. Saabs ordförande Victor Muller lämnade in konkursansökan till Vänersborgs tingsrätt i går.

Klockan 9.22 i går spreds nyheten som en löpeld över medie-Sverige: Victor Muller begär Saab Automobile i konkurs.

Även om beskedet har hängt i luften en längre tid blev det en otrevlig déja vu-upplevelse.

Saab har hankat sig fram med hjälp av konstgjord andning sedan General Motors beslöt att lägga ned Saab. Muller gav dock inte upp utan personifierade snarare mottot för Spyker Cars som han då var vd för: för den ihärdige är ingen väg omöjlig. Den 26 januari 2010 blev det sedermera klart att Spyker skulle få köpa Saab av GM.

Det höll i ungefär ett år. Sedan började det gå knackigt. I mars i år stoppades bandet på fabriken i Trollhättan och det kom sedan aldrig i gång igen. De storslagna planerna att gå ihop med Pang Da och Youngman, och sälja tusentals Saabar till Kina gick om intet.

Victor Muller har slitit hårt för sitt älskade Saab, både för att förvärva det och för att hålla det vid liv. Utan honom hade Saab gått i graven redan 2009. Man undrar ju om det varit värt allt slit – för honom, för de Saabanställda, för Trollhättan, för hela Västsverige. Läget på arbetsmarknaden är i alla fall något bättre i dag än för två år sedan – även om det är en klen tröst en dag som denna.

Muller har letat finansiärer över nästan hela världen, förhandlat och vridit och vänt på alla stenar. Varje gång man har trott att ”nu är det kört” har han plockat upp ännu ett äss ur rockärmen. Affären med kinesiska Pang Da och Youngman var på väg att gå i lås – tills General Motors satte stopp. Då gav Youngman upp. Till och med Victor Mullers ihärdighet tog slut. Nu har han inga fler äss kvar i rockärmen.

När nu konkursen är ett faktum kan man inte låta bli att fundera hur det är möjligt att ingen tycks ha tänkt tanken att GM skulle kunna sätta stopp för kinesiskt ägande i Saab.

Rekonstruktören Guy Lofalk gjorde det uppenbarligen inte, eftersom han till och med erbjöd såväl Pang Da/Youngman och Geely att köpa hela Saab. Inte ens Muller själv tycks ha tänkt tanken. Eller litade han så mycket på sin förhandlingsförmåga att han bortsåg från den inte helt oviktiga detaljen att han behövde ett okej från GM – oavsett tilltänkt affärspartner?

GM, som har ett samarbete med Shanghai Automotive för att bygga upp ett helt nytt bilmärke, vill självklart inte ha någon konkurrens från Saab i Kina. GM:s egen existens hängde ju på en skör tråd för tre år sedan och räddades av statliga medel. Varför skulle man efter ett sådant skrämskott ha gått med på att låta ett annat bilföretag konkurrera på den kinesiska marknaden genom att tillverka bilar baserade på amerikansk teknik?

Är nu detta slutet för Saab? Frågan har ställts många gånger det senaste året. Något svar lär vi inte få än. Trots att gårdagens besked om blev tråkigast möjliga är det ändå bra att det till slut blev ett besked. Det värsta är ju att bara gå och vänta. Nu har man något att utgå ifrån och blicka framåt.

Det lär finns intresserade köpare till konkursboet, och som vill driva verksamheten vidare, och det är positivt. Det kan således finnas förutsättningar för att de anställdas kompetens tas tillvara och att en del jobb kan räddas.

Mer läsning

Annons