Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tondöv svensk kung om norskt jubileum

Trots närheten blir det fnurror på tråden mellan Sverige och Norge. Nu visar kungen brist på känsla för historien genom att tacka nej till grundlagens 200-årsjubileum.

Annons
Inga svenskar. Norska kungafamiljen får 17 maj fira 200 årsminnet av grundlagen utan svenska kungligheter. Bilden visar kungabalkongen vid ett tidigare 17-majfirande. Foto: Heiko Junge/Scanpix

Det är viktigt att kungen som ärftlig statschef undviker politiken. Men när Norge firar sin grundlag borde en representant för familjen Bernadotte vara särskilt noga med att tacka ja till att delta. Men kungen och drottningen har avböjt.

Få länder står varandra så nära som Sverige och Norge. Vi förstår varandras språk och utbytet är brett på alla plan. Många svenskar drar nytta av den starka norska ekonomin och arbetar i grannlandet.

Men ändå blir det ganska ofta strul och motsättningar, senast om höger- populistiska Fremskrittspartiets regerings- medverkan.

Historien är mer närvarande i Norge. Landets självständighetsperiod är kortare. Efter en lång union med Danmark tvingade Karl Johan Bernadotte, mer känd som Karl XIV Johan, in Norge i en union med Sverige 1814. Den upplöstes 1905 och Norge var, till skillnad från Sverige, ockuperat av nazisterna under andra världskriget.

Innan unionen drevs igenom hann Norge den 17 maj anta en för den tiden radikal författning, som formellt har gällt sedan dess, även om sedvänjan i praktiken har ändrats.

Författningsdagen blev nationaldagen 17 maj, som sedan länge firas med en helt annan intensitet än den mer sentida svenska nationaldagen.

Den svenska kunga-familjen var således också Norges regenter fram till 1905. Kung Carl Gustafs farfars farfar Oscar II var också kung över Norge, och tog unionsupplösningen hårt.

Norska stortinget försökte under 1800-talet att minska kungamakten. Svenska demokrater och rösträttsanhängare såg Norge som ett föredöme. 1884 infördes parlamentarismen, det vill säga att regeringen ska ha stöd i parlamentet, i Norge.

Det dröjde ända till borggårdskrisen och första världskriget innan den svenska kungen fullt ut accepterade parlamentarismens princip i Sverige. Norge införde också allmän rösträtt för män och kvinnlig rösträtt tidigare än Sverige.

Sympatierna för Norge bland liberaler och socialdemokrater bidrog till att unionsupplösningen 1905 blev fredlig.

Därför är firandet av den norska grundlagen något som bör uppmärksammas också i Sverige. Den påverkade vår gemensamma historia under 1800-talet. Familjen Bernadotte spelade en viktig, om än annat än ärofull, roll, under de här politiska striderna i Sverige och Norge.

Därför har det stor symbolisk betydelse om den svenska kungafamiljen deltar i just detta firande. Därför ter sig beslutet att av formella skäl tacka nej som tondövt och historielöst. Det stärker inte förtroendet för kungen som statschef.

Mer läsning

Annons