Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trots allt är FN bättre än under kalla kriget

FN har förlorat mycket av sin forna glans i opinion och debatt. Men en ofullkomlig världsorganisation är bättre än ingen alls.

Annons
I blåsväder. FN stod länge i svensk opinion för fredsinsatser i blå hjälmar, men i dag finns också en mer kritisk inställning till världsorganisationen

I dag firas FN-dagen. Världsorganisationen har länge haft en stark ställning i Sverige. FN-soldater i blå baskrar, Dag Hammarskjöld, insatser mot svält och för barn,kvinnor och fred har präglat en ljus bild av FN:s insatser.

I dag redovisar Västmanlands läns FN-distrikt på debattsidan exempel på att världen har blivit bättre. Fattigdomen minskar, liksom barna- och mödradödligheten. Fler flickor och pojkar går i skolan. Beslut som FN:s internationella dag för flickor och kamp mot barnäktenskap lyfts fram. FN och Arabförbundet kunde enas om att gripa in i Libyen för att värna människor och mänskliga rättigheter.

I dag utmanas dock den positiva bilden av FN betydligt mer än förr. Det fortsatta dödandet i Syrien visar att FN står handfallet när diktaturer och halvdiktaturer som Kina och Ryssland inte vill agera med kraft mot förtryckare.

Sprickorna i FN:s fasad syns tydligt när det gäller mänskliga rättigheter. I FN:s råd för mänskliga rättigheter sitter länder som Saudiarabien, Kina och Libyen (invalt under Gaddifis styre). Det låter onekligen som att sätta bocken till trädgårdsmästare.

Den omfattande korruptionen och brist på effektivitet i FN-organen lyfts fram. Generalsekretare Ban Ki-moon beskrivs som en katastrof av den tidigare internrevisorn Inga-Britt Ahlenius.

Andra internationella organisationer som EU, eller bindande överenskommelser som Europakonventionen, är mer effektiva i att värna fri- och rättigheter. FN har fått kritik för att vara en resolutionsmaskin.

Det var dock värre förr. Under kalla kriget drabbades FN hårt av konflikten mellan väst och öst. I början hade västmakterna majoritet, men Sovjet kunde bromsa genom vetorätten. I takt med att fler kolonier blev självständiga förändrades majoritetsförhållandena.

Nu antog generalförsamlingen oftare västkritiska resolutioner, Israel var särskilt utsatt. USA tröttnade, särskilt under republikanska presidenter, på FN och ifrågasatte de egna bidragen till världsorganisationen.

När Sovjetväldet föll öppnades nya möjligheter för FN. Det blev lättare att enas om effektiva åtgärder när Ryssland inte längre var kommunistiskt.

Men efter ett tag blev motsättningarna åter starkare. Ryssland och Kina blev mer skeptiska till ingripanden, särskilt militära, mot enskilda länder. Därför har FN i dag så svårt att effektivt ingripa mot Assadregimen i Syrien.

Trots allt fungerar FN bättre än under kalla kriget. De riktigt hårda motsättningarna är borta, fler länder i dag än då är demokratiska.

Men organisationen har inte levt upp till de ökade förväntningarna. Då var opinionen i Sverige mer inriktad på att undvika världskrig och uppnå avspänning mellan supermakterna. I dag finns tydligare stöd för demokrati och även för militära insatser mot enskilda förtryckarregimer.

Då minskar förståelsen för FN:s tillkortakommanden. Men det gäller att inte kasta ut barnet med badvattnet. FN är ändå bättre än förr. Världsorganisationen behövs, även om den inte blir riktigt effektiv så länge diktaturer och halvdiktaturer finns kvar.

Mer läsning

Annons