Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tysk industri har däremot gynnats av euron. Den har kunnat ta marknadsandelar.

Euron kan räddas genom att sätta fart på sedelpressarna och öka inflationen i Tyskland. Men det är inte den sortens samordning Angela Merkel talar för.

Annons
Teknokrat styr. Den tidigare EU-kommissionären Mario Monti blir både premiärminister och finansminister i den nya italienska regeringen, som inte innehåller några politiker.foto: scanpix

I går presenterade Mario Monti den nya italienska regeringen. Den innehåller inga politiker, men ska ändå försöka få majoritet i parlamentet för långtgående reformer. Demokratin i krisländerna Grekland och Italien är i praktiken underkänd. Den före detta EU-kommissionären Mario Monti ska genomföra vad som krävs från EU för att rädda eurovalutan.

Det går att hävda att några alternativ inte fanns. Det demokratiska systemet i Italien och Grekland hade inte bestått provet. Politikerna förmådde inte genomföra nödvändiga reformer. Därför behövde EU och marknaden ställa hårda och bestämda villkor. Resultatet blev att två regeringar har tvingats bort. Även om få, i varje fall utanför Italien, sörjer Silvio Berlusconis fall är det inte uppmuntrande för demokrater att flera EU-länder närmast har satts under förmyndare.

Italien har inte heller främst någon skuld- eller kostnadskris. Enligt tidskriften Economists statistik har länderna i eurozonen som helhet ett budgetunderskott på 4 procent av BNP, medan Italien med 3,7 procent ligger under genomsnittet.

Problemet är den låga tillväxten, som gör det svårt att få tillräckligt med skatte-intäkter för att kunna betala den sedan tidigare stora statsskulden. Italien har sedan inträdet i euron förlorat konkurrenskraft genom ökade kostnader. Om Italien hade haft en egen valuta skulle den ha fallit, men som euromedlem måste problemet åtgärdas genom frysta eller sänkta löner samt åtgärder för att få fart på tillväxten, som färre stats-anställda och att det blir lättare att avskeda.

Reformer hade krävts även om Italien hade haft en egen valuta, men då hade valutafallet kunnat underlätta omställningen genom förstärkt konkurrenskraft och sysselsättning.

Alla krisländer i eurozonen ordineras nu åtstramning. Det kan förvärra krisen om efterfrågan och arbetslöshet kommer in i en fallande ond cirkel.

Tysk industri har däremot gynnats av euron. Den har kunnat ta marknadsandelar genom att euron har varit lägre värderad en egen D-mark hade varit. Det har givit landet bättre tillväxt och starkare statsfinanser.

Därför är det inte orimligt att Tyskland nu tar sitt ansvar för euron genom att stimulera den egna ekonomin och låta den europeiska centralbanken sätta fart på ”sedelpressarna”, som har skett i USA och Storbritannien. Det skulle leda till högre inflation i Tyskland, men ge krisländerna andrum.

När Tyskland nu kräver starkare sam-ordning och mer av en politisk union för att rädda euron handlar det dock inte om att de rika delarna ska betala mer till de eftersatta. Men det är vad som normalt händer i valutaunioner.

De tyska kraven handlar i stället om att länder som så olika sätt inte sköter sina statsfinanser och tillväxtpolitik ska granskas av EU och kunna straffas med olika sanktioner. Om euron vore en ”riktig” valutaunion borde de andra delarna, som tillsammans har större befolkning än Tyskland, kunna rösta igenom en lättare penningpolitik och ökade skatteöverföringar från de rika (Tyskland, Holland, Finland med flera) delarna till de mer problem.

Något sådant har dock hittills inte varit på tal när Tyskland myndigt krävt mer samordning i eurozonen. Men utan ytterligare tyska eftergifter blir det svårt att lösa krisen.

Mer läsning

Annons