Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tyvärr valde regeringen en mer passiv taktik, vilket gjorde att oppositionspartierna fick chansen att vara först på bollen.

Den sjukförsäkringsreform som regeringen lanserade 2009 var både historisk och nödvändig. Det är bara synd att man inte har förvaltat den ursprungliga idén på ett bättre sätt.

Annons
Jämn match. De rödgröna vann omröstningen i riksdagen med endast en rösts marginal. foto: scanpix

I går röstade riksdagen, efter ett antal turer, till slut igenom oppositionens förslag till ändringar i sjukförsäkringen. Det betyder att regeringspartierna tvingas lägga ännu ett nederlag till handlingarna. Sanningen är att valets vinnare har prioriterat bort frågan under en lång tid. Nu kommer konsekvenserna, eller för att uttrycka det simpelt: som man bäddar får man ligga.

Med facit i hand är det lätt att peka på vad regeringen borde ha gjort annorlunda. Till att börja med borde man inte ha genomfört sjukförsäkringsreformen alls. När man i december 2009 informerades om vilka effekter de nya, tuffa reglerna väntades få borde man ha skjutit upp reformen. Då hade man haft gott om tid på sig att anpassa, och i vissa fall mjuka upp, reglerna innan de infördes.

I stället valde regeringen som bekant att implementera reformen trots varningarna. Sedan dröjde det inte länge förrän kritiken började strömma in. Det rapporterades om svårt sjuka människor som inte hade rätt till ersättning och som inte kunde betala hyran. Vid det laget blev det uppenbart att reformen till stora delar var misslyckad.

Då begick regeringen misstag nummer två. Den gjorde ingenting. (Till dess försvar kan i och för sig sägas att oppositionen heller inte var särskilt snabbfotad.) Samtidigt gick tiden och antalet nollförsäkrande blev inte direkt färre.

Sommaren 2009 hörsammade regeringen äntligen kritiken. Det var då den så kallade parlamentariska socialförsäkringsutredningen, som i skrivande stund ännu pågår, tillsattes. Trots att utredningen i grunden var ett bra initiativ var den till föga tröst för de individer som hade utförsäkrats och stod utan inkomst. I samband med utredningen borde regeringen därför ha lanserat en akut åtgärdsplan för att hjälpa de värst drabbade tills dess att man hade tillräckligt på fötterna för att ta fram en ny, förbättrad sjukförsäkring.

Tyvärr valde regeringen en mer passiv taktik, vilket gjorde att oppositionspartierna fick chansen att vara först på bollen. Snart kom de därför med tre förslag som delvis handlade om att gå tillbaka till samma formuleringar som gällde före reformen. Dessa tre förslag, som med Sverigedemokraternas hjälp blev två, behandlades i riksdagen den 22 juni.

Inför denna debatt borde regeringen ha varit mer öppen. Kanske kunde det ha funnits en möjlighet att förhandla fram en kompromiss med Socialdemokraterna som redan under Göran Perssons ledning inledde ett arbete för att minska sjukskrivningarna?

Regeringen hade dock helt andra tankar. Till allas förvåning valde man att yrka på en återremittering av ärendet, vilket betydde att förslaget skickades tillbaka till socialförsäkringsutskottet. Vad denna taktik syftade till är svårt att svara på. Kanske ville regeringen köpa sig mer tid?

Hur som helst borde man kunnat räknat ut att socialförsäkringsutskottet inte skulle ha några invändningar mot sitt eget förslag. Sagt och gjort skickades därför förslaget tillbaka till riksdagen och därmed är vi framme vid gårdagens förlorade om-röstning.

Det är synd att en så efterlängtad och nödvändig reform kunde gå så fel. Det är alltid lätt att vara efterklok. Hade regeringen kunnat se in i framtiden hade det inte behövt bli så här tokigt och långdraget.

Mer läsning

Annons