Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulla Persson (S) och Elisabeth Unell (M) avvisar ett bredare styre. Men dagens modell är inte bred, den är superbred.

Den finska politiska modellen behöver inte passa i Västerås, men förslaget visar på ett missnöje med dagens kommunalpolitiska spelregler.

Annons
Modell för Västerås? Kan den finska politiska modellen, här representerad av riksdagshuset i Helsingfors, lösa upp knutarna ¿i Västeråspolitiken?foto: scanpix

På debattplats föreslår de tre kommunal-politikerna Evert Jonsson (C), Tomas Östling (S) och Erik Ödmansson (FP) att blockpolitiken skrotas i Västerås. De vill i stället ha vad som gäller i finsk rikspolitik. Där går partierna fram var för sig utan att före valet tala om vilka de önskar regera med.

Efter valet stundar förhandlingar för att bilda en stor och stabil majoritet. I dag består regeringen av de för svensk politik omaka parterna Vänsterförbundet (ungefär svenska Vänsterpartiet), Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Svenska folkpartiet (borgerligt parti för svenskspråkiga) och Samlingspartiet (Moderaterna). Oppositionen består av Centerpartiet, de i förra valet framgångsrika högerpopulistiska Sannfinländarna och ett par utbrytare från Vänsterförbundet. Även tidigare regeringar har varit breda och med för Sverige förvånande deltagare.

Bakgrunden till förslaget är den trassliga kommunalpolitiken i Västerås, där Sverigedemokraterna i fullmäktige är vågmästare när de politiska blocken är oense.

Det har lett till att de rödgröna har majoritet i nämnderna, medan blocken oftast kommer överens i stora frågor som behandlas i fullmäktige. I juni blev det dock dramatiskt när Sverigedemokraterna avgjorde voteringar om investeringsbudgeten till den borgerliga Västeråsalliansens fördel.

Nu är det inte bara i Västerås den politiska situationen är oklar. Tidningen Dagens Samhälle har visat på liknande situationer i flera andra kommuner. Men Västerås är den största kommunen där den styrande grupperingen ska administrera en budget den inte fullt ut står bakom.

I Dagens Samhälle avvisar blockledarna Ulla Persson (S) och Elisabeth Unell (M) ett bredare styre. Men dagens modell är inte bred, den är superbred. Blockpolitiken gör att alla partier från Vänsterpartiet till Kristdemokraterna måste vara överens för att inte ge Sverigedemokraterna utslagsröst. Det blir tungrott.

Därför är det inte konstigt om enskilda politiker från flera partier kan känna sig frustrerade. I praktiken har det också börjat dyka upp frågor, som skolorganisationen, där blocken inte har hållit ihop.

Den finska modellen har andra nackdelar. Den gör att väljarna tvingas ”köpa grisen i säcken”. De vet inte vilka som styr efter valet. De breda regeringarna innebär att politiken blir mer otydlig och mindre ¿spännande. Det är ingen slump att Finland har klart lägre valdeltagande än Sverige.

Det borde dock finnas alternativ mellan dagens hårda blockpolitik och den finska modellens lösa och skiftande förbindelser.

Det är bra konsumentupplysning om partierna före valet berättar vilken majoritet de eftersträvar. Men blir läget oklart efter valet bör inte majoritetsalternativen vara huggna i sten. Då finns skäl för partierna att agera mer självständigt.

När nästa val närmar sig finns fördelar med att åter presentera samlade alternativ. Erfarenheten visar däremot att blockpolitik hela mandatperioden under oklara majoritetsförhållanden skapar problem.

Partierna kan också överväga att återgå till vad som förr kallades samlingsstyre. Då delar man på presidieposterna efter storlek. Nackdelen är att ansvarsutkrävandet blir svårare, men det kan bli lättare att komma överens i det löpande arbetet.

Mer läsning

Annons