Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Uppbyggnad är svårare än att göra revolution.

Den arabiska våren har inte blivit någon sommar. Det är lättare att störta diktatorer än att bygga fungerande demokratier och rättsstater.

Annons
Valet engagerar. Egyptier på Tahirtorget läser om presidentvalet och det osäkra politiska läget.foto: scanpix

Valet i Egypten blev en knapp seger för ¿Muslimska brödraskapets kandidat ¿Muhamed Mursi över militärrådet och den tidigare regimens kandidat Ahmed Shafiq.

Det finns goda skäl att glädjas över att egypterna för första gången kunde välja en president i ett val där utgången var oviss och ¿debatten öppen. Men samtidigt stiger oron för vart utvecklingen är på väg. Det styrande militärrådet har under valrörelsen ¿utfärdat en ny grundlagsdeklaration, som gjorde den folkvalde presidenten beroende av militärens stöd. Högsta domstolen slog fast att parlamentsvalet inte hade gått rätt till. Det nyvalda parlamentet upphävdes.

Det styrande militärrådet tog sig rätten att stifta lagar och att välja den grupp som ska utarbeta den nya författningen. ¿Kritikerna ser agerandet närmast som en militärkupp, där militären ser till att säkra en stor del av makten för lång tid framöver.

Utgången är långt från vad de ¿demokratiska reformvännerna och hade hoppats på. Den avsatte presidenten Hosni Mubarak har offrats, men militären och andra i den gamla maktapparaten försöker att behålla greppet. Alternativet är inte ¿heller tilltalande. Muslimska brödraskapet står för en islamisk stat och har haft goda förbindelser med terroriststämplade Hamas. Men efter segern i parlamentsvalet för ¿Muslimska brödraskapet och för mer hårdföra islamister är utgången inte förvånande.

Religionen spelar en viktig roll i många människors liv, Muslimska brödraskapet har under lång tid stått i opposition till regimen och har en stark organisation. Det slår ¿igenom i valen.

Men därmed är det inte sagt att en ¿majoritet i befolkningen skulle stödja ¿konflikt och islamisering. Muslimska ¿brödraskapet har också agerat försiktigt, Segraren Mursi har sagt att det inte finns utrymme för konfrontation och att Egypten ska hålla fast vid internationella avtal.

Det senare är ett sätt att lugna Israels regering, som oroar sig för att fredsavtalet med Egypten kan vara i fara. De israeliska ¿ledarna kan dock oroas av att Mursi även förespråkar bättre förbindelser med Iran.

De senaste årens uppror mot diktatorer och korrumperade regimer i Mellanöstern kom överraskande för omvärlden. Det ¿yrvakna engagemanget ledde till stora ¿förhoppningar och många insatser för att stödja den demokratiska utvecklingen. Nu finns risken att intresset svalnar och ¿besvikelsen breder ut sig.

Syrien tycks vara på väg mot fullskaligt inbördeskrig. Regimen klamrar sig fast, men nationen riskerar att falla sönder och ¿minoriteter att råka illa ut. Diktaturen föll ¿i Libyen, men motsättningarna finns kvar. Inte ens i det mest utvecklade Tunisien är utvecklingen förtroendeingivande.

Det gäller dock att ha tålamod. Det ¿rimligaste är att jämföra med hur det var tidigare snarare än med ett demokratiskt idealtillstånd. Då har ändå mycket ¿förbättrats. flera förtryckare har fallit och regimen i Syrien pressas allt hårdare.

Det räcker inte att få bort förtryckare. ¿Korruptionen måste sedan bekämpas, rättsstaten säkras och demokratin få fäste.

Den uppbyggnaden är mycket svårare att genomföra revolutionen. Bakslag är ¿oundvikliga, men det gäller att de inte blir bestående.

Mer läsning

Annons