Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utspel om sunda stats-finanser har blivit tjatiga.

Efter knappt sex år i regeringsställning framstår Moderaterna som trötta. Det går inte att undgå att göra en mental koppling till Socialdemokraternas idélöshet före valet 2006.

Annons
Nya Moderaterna. Har Per Schlingmanns projekt nått vägs ände?foto: scanpix

Det är inte bara Socialdemokraterna som har problem med att släppa in ett nytt järngäng i den innersta partikretsen. På Expressens debattsida spekuleras det i huruvida Sofia Arkelsten tvingats avgå till följd av att hon var för oerfaren för att bli en ny Littorin. Även Svenska Dagbladet har tidigare rapporterat om att hon sannolikt aldrig lyckades få respekt internt.

Genom att det har gått så pass bra för det största regeringspartiet tycks en rädsla att förändra status quo ha uppstått. Kritikerna till den riktning Moderaterna har tagit sedan Reinfeldts tillträde som partiledare 2004 kommer sannolikt att tiga så länge som projektet med de nya Moderaterna bär frukt. Men den toppstyrning som detta projekt präglats av kommer sannolikt att på sikt att leda till den situation som Social-demokraterna befunnit sig i de senaste åren.

Stora delar av kärntruppen i de nya Moderaterna har av olika skäl lämnat partiet. Men utan att för den skull, åtmin-stone utåt sett, ersättas av andra. Att hitta ställföreträdare till dem är nödvändigt, inte bara för att lätta arbetsbördan för nuvarande gäng utan även för att föra in nya tankar i partiet.

Moderaternas tidigare utspel i partiets historia har tett sig märkliga. Utspel om sunda statsfinanser tjatiga. Och begreppet arbetslinjen finns numera inpräglat i de flesta svenskars ordförråd.

Det kan te sig orättvist mot de borgerliga partierna att deras regeringstid präglas av en helt annan mediedramaturgi än tidigare mandatperioder. Pressen att leverera och ett i allt större utsträckning hårdare medie-klimat skapar nya krav på de svenska politikerna. Genom internet och de sociala mediernas intåg har en helt ny nyhetscykel präglat politiken de senaste åren.

Ständigt nya utspel, liksom en polarisering av politiken i svart och vitt, är det som efterfrågas. Ett medieklimat som knappast kan anses optimalt för just förmedlingen av politik. Men vad gäller Moderaterna rör det sig snarast om att partiets ledning fortfarande nyper sig i armarna efter att ha vunnit två val i rad i sossesverige. Att då vara våghalsiga och presentera nya idéer öppna för feltolkning är ses knappast som ett alternativ.

Den här strategin har visat sig framgångsrik, åtminstone fram tills Stefan Löfven tillträdde som partiledare för Social-demokraterna. Äntligen tycks partiets ledare ha fått det mandat denne behöver för att kunna gör Socialdemokraterna till ett parti som inte är ur led med tiden. Enkom Löfvens uppenbarelse tycks ha bidragit till ett enormt opinionslyft. Om detta segertåg fortsätter även efter att partiet presenterat sitt budgetförslag måste kanske framför allt Moderaterna, som för många framstår som regeringens ansikte utåt, prestera bättre.

Moderaterna tycks sträva efter att axla den roll som Socialdemokraterna haft under hela 1900-talet som ett statsbärande parti med problemformuleringsprivilegiet. För att uppnå detta krävs mod att bidra med nya idéer för den svenska politiken liksom en vilja att släppa in nya tänkare på makt-positioner. Inte en omskrivning av det egna partiets historia och förändringsrädsla.

Mer läsning

Annons