Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utvecklingen i arabvärlden visar att till synes stabila regimer kan falla snabbt.

Ryssland ligger där det ligger. Sverige behöver korrekta förbindelser, men de kan aldrig bli hjärtliga så länge Ryssland inte är en fungerande demokrati.

Annons

I går kom Rysslands premiärminister Vladimir Putin på besök i Stockholm. Mycket har förändrats till det bättre sedan Sovjettiden.

Under kommunistdiktaturen var utbytet begränsat och hårt kontrollerat. I dag är det gott om ryska turister, handeln och affärskontakterna växer kraftigt. Ryssland vill ha visumfrihet, medan Sverige håller emot med hänvisning till EU:s Schengenregler.

Men det nya Ryssland har samtidigt inte infriat förväntningarna om att bli en fungerande demokrati och rättsstat. Under president Jeltsin var läget kaotiskt men västorienteringen tydlig. Under efterträdaren Putin blev det mer tillväxt och ordning, men till priset av ökande central kontroll och marginalisering av oppositionen.

Ryssland uppträdde militärt aggressivt i Tjetjenien och Georgien. Utrikespolitiken blev mer nationalistisk och försöken att lägga sig i de forna Sovjetrepublikernas inrikespolitik starkare. Putin beklagade Sovjets sönderfall och försökte återge Ryssland en stormaktsposition.

När författningen förbjöd omval blev Putin i stället premiärminister och den tidigare medarbetaren Dmitrij Medvedev valdes till president. Han låter mer som en moderniseringsivrare och demokrat, men det är oklart vem som har makten i Ryssland. De flesta tror att det är Putin, men hur Ryssland egentligen styrs har återgått till att bli lite av en gåta för omvärlden. Oppositionen har hur som helst suttit trångt och journalister har mördats.

Sedan utrikesminister Carl Bildt i väl yviga ordalag hade kritiserat det ryska kriget mot Georgien var relationerna mellan Ryssland och Sverige riktigt dåliga. Sedan den svenska regeringen hade sagt ja till gasledningen i Östersjön blev det bättre och gårdagens möte tycks ha skett i god stämning.

Avtal om samarbete för att modernisera Ryssland undertecknades inom bland annat miljö, klimat, energieffektivitet, god förvaltning och effektiva marknader. Det vore utmärkt om de kunde leda till mindre miljöförstöring och mer energisparande i Ryssland, liksom till en bättre fungerande förvaltning. Rysslands ekonomiska utveckling hämmas av dålig och korrupt byråkrati.

Det gäller att inte ha några illusioner kring Ryssland. Därför kan förbindelserna inte bli lika hjärtliga som med våra helt demokratiska grannländer. Men vi kommer inte undan geografin. Ryssland är och förblir en stor och mäktig granne.

Historien lär om vikten av korrekta förbindelser med Ryssland. En uttalat fientlig inställning har varit olycklig för Sverige. Men en korrekt relation innebär inte underkastelse eller underlåtenhet att redovisa olika uppfattningar.

Sverige bör höja garden genom att förstärka den militära närvaron på Gotland och på olika sätt försöka stödja demokratikämpar i Ryssland. Men varken Sverige eller demokratin i Ryssland gynnas av att förbindelserna mellan länderna hålls på sparlåga.

Just nu ser maktapparaten i Moskva ut att sitta säkert, men där finns tecken på missnöje över bristande ekonomiska framsteg, korruption och maktmissbruk. Utvecklingen i arabvärlden visar att till synes stabila regimer kan falla snabbt. Något liknande skulle ge utrymme för riktigt nära förbindelser mellan Sverige och Ryssland.

Mer läsning

Annons