Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Utvecklingen inom EU kan inte närmast ödesbestämt ständigt gå mot mer harmonisering och centralisering"

Förslagen om mer överstatlighet kan vara nödvändiga för att rädda euron. Men det måste finnas utrymme för medlemsländer som inte vill vara med i en gemensam valuta med dess centraliserade beslutsfattande över ekonomisk politik.

Annons
Vi vill bestämma. EU-kommissionens president José Manuel Barroso och rådets president Herman Van Rompuy står bakom ett förslag om hur problemen i eurozonen ska tacklas. Det skulle innebära mer makt åt EU centralt.

EU-toppmöten brukar föregås av dramatik och motsättningar. Så även denna gång. Eurokrisen fortsätter, Spanien och Cypern har nyligen tvingats ansöka om nödlån. Marknaden är orolig och det talas om att mötet måste enas om kraftfulla åtgärder.

I tisdags kom EU-presidenten, EU-kommissionens ordförande, centralbankschefen och eurogruppens ordförande med förslag hur krisen ska lösas. Det handlar om att införa en bankunion och om att stärka EU:s kontroll över den ekonomiska politiken. Som så ofta innebär förslag från Bryssel mer makt åt EU centralt och att de viktiga besluten fattas senare.

Det kan också behövas radikala grepp för att rädda euron. Eurozonen skulle då behöva bli mer som vanlig valutaunion, med centralt ansvar för ländernas skuldsättning och centralt beslutsfattande med överföring av stödpengar från rika till fattiga regioner. Men sådana åtgärder skulle strida mot det gällande fördraget.

Från tyskt håll har det kommit än mer långtgående förslag. I dem skulle EU centralt helt sonika kunna ta över ansvaret för felande länders ekonomiska politik och på ett bevåg kunna ändra skatter och utgifter. EU-kommissionens ordförande skulle väljas direkt av folket.

För att göra EU:s beslutsfattande mer demokratiskt skulle fler beslut fattas av EU-parlamentet, som skulle få en andra kammare med representanter från de nationella parlamenten. Allt för att göra det mer aptitligt för tyska väljare att EU tar gemensamt ansvar för ländernas statsskulder och för över pengar till problemländer.

På EU-nämnden i går fanns en stark skepsis mot EU-topparnas förslag. Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) trodde inte på gemensamt ansvar för statspapper och menade att förslagen gick runt de verkliga problemen med att flera euroländer inte har ordning på sin ekonomi.

Socialdemokraterna tyckte att så långtgående förslag inte borde komma så nära toppmötet och tyckte inte att det var klart om förslagen skulle omfatta även ickeeuroländer som Sverige. De tyckte det var motiverat att euroländerna försöker reda ut sina problem, men olyckligt om EU skulle dras isär.

Här finns nog pudelns kärna. Euroländerna kanske måste centralisera sitt beslutsfattande, medan andra inte vill låta Bryssel ta över stora delar av den ekonomiska politiken.

Det leder i sin tur till att EU faktiskt glider isär. Den utvecklingen framstår närmast som oundviklig, om inte även länder med egen valuta måste vara med på alla beslut som sägs krävas för att rädda euron.

Här behöver några tidigare grundläggande förutsättningar för EU omprövas. Utvecklingen kan inte närmast ödesbestämt ständigt gå mot mer harmonisering och centralisering. Samarbetet måste bli flexiblare och det ska inte pekas finger åt länder som väljer att inte vara med om allt. Det måste vara möjligt och accepterat för euroländer att, om de inte vill avhända sig så mycket nationellt beslutsfattande till Bryssel, lämna eurozonen.

Risken är att EU annars spricker, då det i flera medlemsländer inte finns något folkligt stöd för att göra så stora förändringar.

Mer läsning

Annons