Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Valen i Ryssland och Egypten visar att det inte är någon spikrak och enkel väg att förankra demokratin.

Jämfört med för bara 30 år sedan har demokrati och fria val vunnit stora framgångar i världen. Men för tillfället är det oroväckande skakigt på flera håll.

Annons
Mellan pest och kolera. Militären och islamistiska partier ses båda som hot mot frihet och framtåtskridande i Egypten.foto: SCANPIX

Valet i Ryssland innebar ett bakslag för premiärminister Vladimir Putin och hans maktparti Enade Ryssland. Enligt officiella siffror minskade Enade Ryssland från 64 till 49,5 procent av rösterna. Det är en kraftig nedgång, men ändå väcker siffran 49,5 frågor. Det är ”misstänkt” nära hälften av rösterna och kan vara ett sätt att dölja ett ännu större nederlag.

Valobservatörer från det Europarådet och OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete) kritiserade rösträkningen och menade att det fanns indikationer på fusk. Den ryska valobservatörsorganisationen Golos menade att Enade Ryssland snarare skulle ha fått mellan 30 och 40 procent av rösterna i ett rättvist val, något som bygger på tidigare opinionsmätningar.

Valet fick däremot godkänt av valobservatörerna från de forna sovjetrepublikerna i Oberoende staters samvälde. Men det snarast stärker misstankarna. Observatörernas ordförande Vladimir Garkun kommer från Vitryssland, allt annat än ett dygdemönster när det gäller fria val.

Ungefär samtidigt har det varit val i Egypten. Den andra valomgången rum igår. Här är det inte rösträkningen, utan resultaten i den första omgången som har oroat. Islamistiska partier fick tillsammans över 60 procent av rösterna.

Sekulära partier lyckades inte vinna mer än en fjärdedel av rösterna. Lika mycket fick de bokstavstrogna Salafisterna. Parti vill förbjuda kvinnor och kristna att inneha höga poster, förbjuda alkohol och att män och kvinnor badar på samma ställe (inte bra för Egyptens turistindustri). De motsätter sig inte heller att kvinnor som haft sex utanför äktenskapet stenas.

Det är illavarslande att runt 25 procent av väljarna stöder ett parti med så extrema åsikter. Även i Tunisien hade islamistiska partier framgångar i val, om än inte lika tydligt som i Egypten.

Valen i Ryssland och Egypten visar att det inte är någon spikrak och enkel väg att förankra demokratin. Även i det stabilt demokratiska Europa kan skuldkrisen framställas som ett demokratiskt problem. EU har i praktiken tvingat bort folkvalda regeringar för att få igenom nedskärningar för att rädda euron. Italiens nye premiärminister Mario Monti framhöll också att hans teknokratregering har mer manöverutrymme då den inte försöker bli omvald. Val och folklig förankring verkar vara mest till besvär i kristider.

Det gäller dock att inte tappa perspektivet bakåt. Jämfört med Sovjettiden, eller hur det var bara för några år sedan i arabvärlden har frihet och demokrati gått framåt. Flera före detta diktaturer är nu demokratier och medlemmar i EU

Under Sovjetväldet tilläts ingen opposition alls och så lite som 49,5 procent för de styrande i ett val var helt otänkbart. I arabländerna försvarade militär och andra makthavare bristen på demokrati just med att islamistiska partier skulle vinna fria och rättvisa val och sedan införa en religiös diktatur. Men resultatet blev förtryck och korruption.

Det är inte alltid de bästa besluten fattas i demokratier och sympatiska partier vinner inte allid valen. Men alternativet är värre, ursäkterna för att inskränka demokratin håller inte i längden. Därför måste kraven vara entydiga på länder att inte valfuska och att valresultat måste respekteras.

Mer läsning

Annons