Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Valfrihetsrevolutionen växte fram genom lokala initiativ. Det har ett egenvärde att olika modeller kan prövas praktiskt.

Det gäller att se upp med avarter med privata utförare, men rätten att få välja är viktig.

Annons
Illa ute. Carema har fått kritik för vanvård ocvh skatteplanering. Foto: Bertil Ericson/SCANPIX

Under 1970-talet var de privata monopolen ohotade. Det ansågs självklart långt in i borgerligheten att det offentliga skulle driva skolor, dagis eller äldrevård. Ett fåtal privatskolor fanns, men de kämpade i motvind.

I dag har Sverige gått kanske längst i världen med att tillåta privata alternativ inom den offentligt finansierade välfärden.Till skillnad från flera andra länder kan välfärdsföretagen ta ut vinster. Men efter avslöjandena om skatteplanering och missförhållanden inom Caremas äldrevård växer kritiken.

Hur kunde Sverige svänga så kraftigt? I Timbroskriften Kentucky fried children beskriver Karin Svanborg-Sjövall hur opinionen förändrades genom ett växelspel, där näringslivet, de borgerliga partierna, Socialdemokraterna och fackförbunden alla spelade viktiga roller.

Fram till slutet av1970-talet var vänstern på offensiven, men sedan vände det. Socialdemokraternas löntagarfonder enade borgerliga partier och företagare. Internationellt fick marknadsinriktade idéer större spelrum. Näringslivet stod bakom det mer ideologiska Timbro och den praktiskt privatiseringsinriktade Svenska Managementgruppen, som lanserade förskolan Pysslingen. Timbro hade mest moderater, Svenska Managementgruppen mest folkpartister.

Olof Palme motsatte sig alla privata initiativ inom välfärdens kärna och talade om privata dagis som Kentucky fried children (egentligen sa Palme att det var vad privata förskolor kritiskt kallades i USA). Men andra socialdemokrater var mer öppna. Dåvarande skolminister Göran Persson var positiv till privata skolor.

De fackliga organisationerna var först emot privata alternativ, Kommunals ordförande Sigvard Marjasin varnade för att Pysslingen skulle bli en jätte.

Marjasin hade rätt, de privata alternativen växte rejält. Det innebar att facket har medlemmar både hos privata och offentligt drivna verksamheter. Det kunde ge fler arbetsgivare att välja mellan. Det fackliga motståndet försvann.

Utecklingen gick snabbt. Från början handlade argumenten för privata lösningar mest om att anställda kunde ”avknoppa” och att det skulle bli utrymme för många små företag. Centerpartiet accepterade friskolor efter att föräldrar i Drevdagen ville bevara byskolan och driva den på egen hand.

Alltjämt finns många småföretag, men kedjor och riskapitalister har fått större utrymme. Som inom andra marknader gynnas större företag. Skolor i mindre orter förlorar elever till tätorterna.

I en mening vann dock den klassiska välfärdsstaten. Valfriheten handlar om att välja mellan skattefinansierade alternativ, tidigare borgerliga krav på att föräldrar till exempel ska kunna välja annat än dagis är i stort borta. Några extra avgifter tillåts inte heller för de privata alternativen.

Regeringen bemöter kritiken genom att skärpa kontrollen mot skatteflykt och genom att reglera villkoren hårdare. Det kan vara nödvändigt med tydligare regler.

Men samtidigt kan inte allt regleras. Poängen med att välja måste vara att utförarna ska kunna erbjuda olika innehåll. Annars kan valet verka meningslöst .

Valfrihetsrevolutionen växte fram genom lokala initiativ. Det har ett egenvärde att olika modeller kan prövas praktiskt. Därför bör det även finnas utrymme för lokala vänstermajoriteter att pröva mer restriktiva modeller. Det ger bättre möjlighet att i framtiden jämföra och se vad som vad som fungerar bra.

Mer läsning

Annons