Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vänsterpartiet befinner sig i en knepig situation

I morgon är det dags. Vänsterpartiet går som första parti i år till kongress och det kan bli en riktigt spännande tillställning.

Annons
Snart partiledare? Jonas Sjöstedt är partistyrelsens och valberedningens favorit till att bli ny ledare för Vänsterpartiet.

Efter att ha spjärnat emot länge bestämde sig till slut Lars Ohly för att avgå. Han förmådde inte se sin egen del i att partiet gjort flera på varandra dåliga valresultat och ta konsekvenserna av det. Trots kraven inifrån partiet att avgå, initierade av bland andra kommunalrådet i Fagersta Stig Henriksson, förklarade han med en dåres envishet att han skulle ställa upp för omval vid kongressen som nu alltså tar sin början i morgon.

Så i augusti i fjol bestämde han sig sent omsider för att det var dags att dra sig tillbaka. Jonas Sjöstedt seglade snabbt upp som favoritkandidat till posten men fick snart konkurrens av bland andra Hans Linde, Ulla Andersson och Rossanna Dinamarca.

Men det är Sjöstedt som partistyrelsen vill ha och som är valberedningens förslag. Därmed borde saken ha varit biff – om det inte vore för att det ryktas att kongressen vill se ett delat ledarskap à la Miljöpartiets modell. Mer än vartannat partidistrikt vill att partiet i framtiden leds av två personer.

Vänsterpartiet befinner sig därmed i en knepig situation. Partiet kallar sig gärna Sveriges mest feministiska och dess väljare kan få svårt att acceptera att det leds av en man. Man kan fråga sig om partiet vinner eller förlorar på att önska sig delat ledarskap – en man och en kvinna – bara för att man vill ha Sjöstedt men fortsätta att med tro-värdighet kalla sig feministiskt.

Man kan också fråga sig om kongressen skulle våga ”offra” den kände och populäre Sjöstedt till förmån för endast en kvinnlig partiledare. Ulla Andersson är förvisso ganska känd också men saknar än så länge Sjöstedts lyskraft.

Om partistyrelsen står på sig med att fortsätta med bara en partiledare kanske kongressen sneglar på hur det gick för Socialdemokraterna när de valde en inte så känd person. Även om mycket annat spelat in också så har valet av person inte haft något positiv effekt på opinionssiffrorna. Av den anledningen kan kongressen vara beredd att satsa på sitt för närvarande starkaste och säkraste kort – Sjöstedt – som ju faktiskt kallar sig feminist.

Förutom valet av ny partiledare finns en del tunga frågor på kongressens dagordning. Eller vad sägs om ny politisk strategi samt att ompröva EU-politiken?

I januari 2008 träffades Vänsterpartiets kommunpolitiker i Nässjö. Frustrationen över att opinionssiffrorna inte lyfte som de hade hoppats var påtaglig – redan då. Då talades det om nya arbetsmetoder, bland annat om dörrknackning för att prata politik med folk.

Partiet skulle också bli gladare, hette det. Det var nödvändigt, då vänsterpartister enligt Ohly ofta framstod som ”den arge, den som står och dundrar och är förbannad.”

Uppenbarligen lyckades man inte alltför väl med denna strategi. Något lyft i opinionssiffrorna blev det inte i senaste valet.

Säkert hoppas Vänsterpartiet på bättre tur med den nya strategin, den som finns i förslaget till nytt partiprogram. Där står bland annat att vänsterpartister ska vara de ”populäraste politikerna på gatan” och ”vara en naturlig del av folks vardag.”

Det blir intressant att se hur ett eventuellt uppsving i väljarsympatierna kommer att tolkas: att strategin har lyckats eller att det helt enkelt hjälpte att byta partiledare.

Mer läsning

Annons