Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem bryr sig om Venezuela?

Konfrontationen i Venezuela har gått från regelrätta gatustrider till ett lågintensivt krig med omvärlden som passiv åskådare.

Annons

Venezuela är världsledande både på gott och ont.

Där finns världens största oljereserver men även världens högsta inflation. Våld och brott når också rekordnivåer. I snitt mördas 53 människor per dag. Inte bara befolkningen drabbas. Svenska UD varnar för att väpnade rån förekommer mot flygpassagerare på Caracas internationella flygplats där falsk narkotika- polis pressar pengar av utländska resenärer.

Ända sedan Hugo Chávez valdes till president 1998 har Venezuela varit polariserat. Å ena sidan en rege- ring som velat omfördela landets ekonomiska resurser och därför koncentrerat den politiska makten och gjort sitt bästa för att sätta konstitution, parlament, fria medier och domstolar ur spel. Å andra sidan en opposition som försvarat marknadsekonomin och, oftast, den liberala demokratin.

Hugo Chávez hade under sin tid vid makten en majoritet av folket bakom sig. Han vann sina val och gjorde det utan att fuska. Tronarvingen Nicolás Maduro besegrade oppositionskandidaten Henrique Capriles med en hårsmån förra våren. Envisa rykten påstår att utgången var riggad.

På senare år har missförhållandena ökat och oppositionen fått vind i seglen och blivit djärvare.

Minst 25 människor har dödats under protesterna som pågått sedan den 4 februari då missnöjet med inflation, laglöshet och bristen på matvaror och medicin exploderade i studentledda massdemonstrationer. Vad som närmast kan beskrivas som gatustrider har sedan skakat Caracas och andra städer mellan demonstranter å ena sidan och nationalgardet, polisstyrkor och av regimen beväpnade anhängare å den andra. Senast i onsdags dog tre personer av skottskador.

Tragiken i Venezuela förstärks av landets isolering. Till skillnad från i Ukraina åker inte speciella sändebud och politiska högdjur från omvärlden i skytteltrafik till Venezuela för att försöka medla mellan opposition och regim.

Några av grannländerna vill inte blanda sig i av ideologiska skäl. Anledning: en uppgörelse skulle kunna vara till vänsterregimens nackdel (Brasilien, Bolivia, Kuba).

Andra (Colombia, Mexiko, Peru) motsatte sig en gång ”Chavismo” och förhåller sig nu avvaktande till den snarstuckna och lättretade regimen.

USA, som ständigt beskylls för snart sagt alla Venezuelas problem, har vare sig trovärdighet eller vilja att medla.

En potentat av dignitet som uttalat sig är påven. Franciscus, som ju kommer från Latinamerika, har vädjat om ett slut på våldet.

Få tror att det räcker.

Mer läsning

Annons