Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Victor Muller behöver stoppas.

Victor Muller dök upp som Saabs frälsare. Nu tycks han i stället vara på väg att bli den som slutgiltigt kör företaget i botten.

Annons
Kraschande holländare. Victor Muller framstår som ett allt allvarligare hot mot Saabs redan små möjligheter att överlevafoto: scanpix

Efter torsdagens besked att Saabs ordförande Victor Muller avslagit ett bud från kinesiska Pang Da/Youngman, som nu vill köpa hela Saab och inte bara investera, är det läge att på allvar ifrågasätta holländarens avsikter med företaget.

Vad vill han egentligen? Vill han rädda Saab eller vill han bara äga Saab och roffa åt sig bonusar som bara han anser att han förtjänar? Gårdagens nej till kineserna verkar tyda på det senare och att ”kan inte jag ska inte någon annan få det heller”.

Det har snart gått två år sedan Victor Muller kom som en Deus ex machina och räddade Saab från nedläggning. Han förhandlade och förhandlade med en dåres envishet med General Motors och till slut hittades en lösning som båda parterna kunde känna sig hyfsat nöjda med. Glädjestrålande lade han in backen och styrde bort från ruinens brant och i Trollhättan hyllades han som en hjälte.

I våras blev dock Saabs och Mullers problem uppenbara. Underleverantörer började muttra över att de inte fått betalt och stoppade leveranserna till Saab. Bandet på fabriken i Trollhättan stannade på grund av att det inte fanns delar.

Det var dock bara början. Lagom till midsommar kom den första riktigt stora smällen: de anställda på fabriken fick ingen lön. En månad senare råkade tjänstemännen ut för samma sak och i augusti satt alla anställda i samma olycksaliga båt. Trots att det var uppenbart för de allra flesta att det inte gick så bra för Saab hade Muller mage att ta ut bonus ur företaget. Flera fack-förbund tappade till slut tålamodet med Muller och hans återkommande till synes tomma löften om finansiärer. De ansökte hos tingsrätten att Saab skulle försättas i konkurs så deras medlemmar kunde få sina löner genom den statliga lönegarantin.

Med samma dåres envishet kontrade Muller med att begära rekonstruktion av företaget för att köpa tid tills affären med Youngman/Pang Da kunde slutföras.

Bollen har sedan länge legat hos kineserna. Den så kallade bryggfinansieringen har förhalats och väntan på superdepartementet NDRC, som ska bestämma om affären med Saab får genomföras, känns oändlig. Att Muller i det här läget nobbar ett bud från någon som vill köpa hela Saab, ja man saknar ord.

Som om det inte vore nog meddelar han att han hittat en ny finansiär, det amerikanska riskkapitalbolaget North Street Capital, med racerföraren och bilentusiasten Alex Mascioli i spetsen, som säger sig vara villigt att investera i Saab.

Rekonstruktören Guy Lofalk tycks i alla fall ha fått nog av Muller och den här segdragna historien och har ansökt om att avbryta rekonstruktionen. Han har, som så många andra, tröttnat på Mullers oförmåga att få fram reda pengar men ständiga förmåga att i sista minuten ge intryck av att någon ny och tidigare okänd finansiär är på gång.

Det bästa vore naturligtvis att företaget kan räddas. Det förtjänar de lojala anställda. Men Saab hade 1988 15 000 anställda, i dag är det färre än 4 000. En nedläggning borde därför kunna hanteras.

Ovissheten och oklarheterna måste få ett slut. Ska Saab ha någon chans till räddning behöver Victor Muller stoppas. Han har blivit en del av problemet, inte av lösningen.

Mer läsning

Annons