Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Viktigt att partierna pratar om annat än skatt och bidrag

Kristdemokraterna skall bättre på att hindra klåfingriga politiker, också de egna. Det låter lovande, men det är praktiken och inte teorin som räknas

Annons
Ingen statlig storebror. Göran Hägglund och Kristdemokraterna vill ha mindre klåfingriga politiker.foto: scanpix

Flera borgerliga partier lägger nu förslag om lägre skatter och förbättringar för företagande. Kristdemokraterna, vars partiledare Göran Hägglund i går besökte Västerås, vill sänka flera skatter, förutsatt att statsfinanserna tillåter. Detsamma gällde Centerpartiet, som främst inriktade sig på bättre villkor för företagandet.

Statsfinanserna kan dock bli en hake när det gäller att infria de här utspelen. Det gäller att undvika stora underskott och se till att det finns ett rejält överskott under goda tider.

Därför är det viktigt att partierna också har något att säga om annat än skatter och bidrag. För annars kan det, om ekonomin förblir skakig i omvärlden, bli tomt i skafferiet.

Här gjorde Kristdemokraterna tidigare i veckan ett försök att vidga debatten till att handla om gränserna för vad som verkligen behöver regleras genom politiska beslut. Kristdemokraterna talar hellre om det starka samhället än den starka staten.

Många av resonemangen är långtifrån nya. Partiet betonar den i huvudsak positiva betydelsen av små gemenskaper som grannskap, föreningar, släkt och familj. Beslut skall fattas på lägsta effektiva nivå, politiken och statens uppgift är att stödja hellre än att styra.

Familjepolitiken är Kristdemokraternas paradgren när det gäller att säga nej till statliga påbud som kvoterad föräldraledighet eller att försvåra för föräldrar att välja andra barnomsorgsformer än förskola. Det är inte så svårt. de i debatten aktuella förslagen på statlig styrning går emot vad Kristdemokraterna länge har hävdat.

På andra områden kan det vara mer besvärligt. Kristdemokraterna har inte direkt utmärkt sig genom att säga nej till restriktioner när det gäller exempelvis alkohol och folkhälsa. Partiet har velat lagstifta om att visa civilkurage. Göran Hägglund får i tidskriften Neo erkänna att han som nyvald partiledare ville införa en fettskatt.

Kristdemokraterna själva erkänner att de tidigare har varit för ivriga att lägga livet till rätta. De har lyfter fram tre punkter som har omprövats. Det handlar om att införa en Fixar-Malte, som skulle hjälpa äldre med praktiska göromål, att återinföra filmcensuren och att kräva att små mackar måste ha alternativa bränslen. Omprövningen är dock inte så imponerande. Filmcensuren har sprungits ifrån av tekniken och även andra borgerliga partier vill undanta små mackar från alternativbränslekravet.

Kristdemokraterna talar väl om det kommunala självstyret, men vill lagstifta om vårdval eller vårdnadsbidrag. Partiet säger sig värna individernas självstyre, inte de lokala politikeras. Det finns en poäng i resonemanget, men det bygger på en majoritet för valfrihet på den centrala nivån. Om en vänstermajoritet i riksdagen vore skeptisk till rätt att välja, vore det då inte bättre att i varje fall borgerligt styrda kommuner och landsting kunde införa valfrihetsmodeller?

Mer läsning

Annons