Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vila i frid, modiga Zaida

Lämnade ingen oberörd

Annons

Zaida Catalán på scenen i Almedalen 2004.

Så kom den fruktansvärda nyheten: Zaida Catalán lever inte längre. På uppdrag av FN skulle hon och hennes amerikanska kollega Michael Sharp i Kongo-Kinshasa undersöka massakrer som regeringsarmén misstänks ligga bakom. Men det slutade på värsta tänkbara sätt.

Den 12 mars försvann de och nu har FN och UD bekräftat att de hittats döda. Enligt vittnen stoppades de, och deras tolk, och fördes bort av beväpnade okända män.

Det som inte fick hända har hänt.

Vi är födda samma år och när hon var ordförande i Miljöpartiets ungdomsförbund Grön Ungdom var jag engagerad i Liberala ungdomsförbundet. Zaida Catalán var en ovanligt cool och driven ungdomspolitiker.

Trots att vi ibland hamnade i politiska diskussioner, som när jag kritiserade henne för att kollektiviserande nämna ”blattar och brudar”, kunde hon alltid skilja på sak och person. Med Zaida Catalán gick det att debattera livligt, för att i nästa stund skåla och prata om annat än politik.

Alltid engagerad.

Och så oerhört modig.

Vi lämnade båda det partipolitiska engagemanget, men hon vågade göra det som väldigt få gör: riskera sitt liv för medmänniskor i länder som Afghanistan och Kongo-Kinshasa.

Tankarna går en mörk stund som denna förstås till hennes anhöriga och nära. Saknaden och sorgen är svårt att föreställa sig.

Många politiskt aktiva och andra har efter dödsbeskedet beskrivit henne med värme och beundran. En del har arbetat med henne på Terrafem, mot kvinnomisshandel. Andra som är internationellt engagerade beskriver hennes viktiga arbete för mänskliga rättigheter. Tidigare partivänner i Miljöpartiet minns en stjärna.

Som en gemensam vän så träffande uttrycker det: ”Hon lämnade ingen oberörd”. Hon gjorde verkligen inte det. Vila i frid, Zaida Catalán.

Mer läsning

Annons