Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilken regering vill driva på kontroversiella forskningsfält?

Om Sverige ska fortsätta att vara den forskningsnation av rang som statsminister Reinfeldt nämnde i regeringsförklaringen gäller det att lämna spelrum för att uppfinna morgondagens framgångssagor.

Annons
Förr bespottad, nu belönad. Det brittiske professorn Robert Edwards är årets Nobelpristagare i medicin.foto: scanpix

Tillkännagivandena av årets Nobelpristagare är en påminnelse om att forskningen mår bäst av att inte vara för styrd av politiska pekpinnar och kortsiktiga nyttoperspektiv. Ingen kan veta var eller när banbrytande upptäcker sker. Försök att styra dem ger bara sken av politisk handlingskraft och omsorg om användningen av våra skattepengar.

Ta till exempel de upptågslystna ryska fysikpristagarna Andre Geim och Konstantin Novoselov som fann världens tunnaste och starkaste material – grafen – med hjälp av vanlig tejp. Vem hade föreslagit det som ett särskilt angeläget forskningsområde i en regeringspromemoria?

Eller tänk på det spott och spe som medi- cinpristagaren engelsmannen Robert Edwards, som utvecklat provrörsbefruktningen, fått utstå genom sin karriär? Stopp för forskningsanslag, avståndstagande från kollegor och fördomsfulla beskyllningar att leka gud. Vilken regering vill driva på kontroversiella forskningsfält?

Sverige ska förbli en forskningsnation av högsta rang, sade statsminister Fredrik Reinfeldt i regeringsförklaringen. En kvalitetssatsning ska genomföras, slår regeringen fast. Men signalerna är dubbla. För samtidigt har posten som högskole- och forskningsminister rationaliserats bort. Tobias Krantz satte inga stora avtryck i politiken under sitt dryga år som statsråd, men för mycket av politisk styrning av den högre utbildningen är också något som bör av-visas. Ramverket ska vara klart och tydligt, men innanför det bör akademin vara fri.

Högskole- och forskningsfrågorna ligger nu på Folkpartiets partiledare, vice stats-minister och utbildningsminister Jan Björklund. Man kan med fog fråga sig hur han ska hinna prioritera bland alla frågor, risken finns att högskolor, universitet och forskning inte alls prioriteras högre.

Lika viktigt är att fråga sig om den så resultatinriktade Jan Björklund har tålamod med den fria forskningen. I valrörelsen föreslog han till exempel att det borde skapas 1 000 nya ingenjörstjänster öronmärkta för inriktning på kärnkraft. Vem vet hur många andra ”särskilda intressen” som kommer att lyftas fram under mandatperioden?

Folkpartiledaren avfärdar kritiken. Genom att frågorna lyfts in i regeringens ledning får de förstärkt ställning, enligt Jan Björklund. Som om det vore tänkt att inskärpa det rivstartar han redan i morgon med en turné. Tio lärosäten ska få besök av ministern under åtta veckor med start vid Stockholms universitet.

Om Sverige ska fortsätta att vara ett framgångsrikt land när globaliseringen jämnar ut spelplanen för andra länder, att kunna göra det som vi traditionellt varit bra på, gäller det att lämna spelrum för att uppfinna morgondagens framgångssagor som ska bära välfärden.

Beskedet från den nye högskole- och forskningsansvarige i regeringen är tydligt på en punkt. Utbyggnaden av den högre utbildningen har skett på bekostnad av kvaliteten. Ribban måste höjas. Det är bra. Det gäller bara för Jan Björklund att ta sig an den utmaningen med vishet. Inget pekande med hela handen och inga enkla retoriska knep, tack.

Mer läsning

Annons