Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Visst finns det likheter. Är blockaden organiserad? Svar ja. Är den ett brott? Ja, enligt vissa.

Användandet av bemanningsföretag har blivit ett problem. Men varför envisas syndikalisterna med att blockera Berns, när det finns så många andra, bättre sätt att driva förhandlingar på?

Annons
En radikal rörelse? Syndikalisterna gör ofta vågade utspel. Här håller man en minnes-manifestation tio år efter mordet på den facklige aktivisten Björn Söderberg. foto: scanpix

Syndikalisterna började blockera restaurangen Berns i slutet av februari. Sedan dess har mycket hänt. Bland annat har BP släppt ut hundratusentals liter olja i Mexikanska golfen, arbetsmarknads-minister Sven Otto Littorin avgått och finanskrisen börjat lägga sig.

Men bråket mellan SAC och Berns fortsätter oförtrutet. Kärnan i konflikten är användandet av bemanningsföretag. Syndikalisterna hävdar att många företag slussar anställda mellan bemannings-företag för att kunna göra sig av med oönskad personal och komma runt kollektivavtal och andra regler.

I Bernsfallet handlar det om att sju städ-are som varit anställda av bemannings-företaget NCA, som sköter städningen av Berns, har sagts upp. Syndikalisterna menar att personalen sparkats för att de var fackligt engagerade och har krävt att de ska återanställas eller att Berns ska betala ett utköp på 1,4 miljoner kronor.

Berns anser sig dock inte ens vara en part i konflikten eftersom de i egentlig mening inte varit städarnas arbetsgivare och inte kan återanställda några som aldrig varit anställda. Det är ett argument som är svårt att komma runt, även för syndikalisterna.

För att slippa den brännande sakfrågan har Berns också försökt rikta det mediala fokuset mot syndikalisternas brutala metoder. I tisdags publicerade Svenska Dagbladet en debattartikel av Kristina Alvedal, moderat och ordförande i Polisstyrelsen i Stockholms län, Harald Ullman, socialdemokrat och vice ordförande i Stockholms citypolisnämnd och tillika pr-konsult och Yvonne Sörensen Björud, vd på Berns. Denna brokiga skara kallade syndika- listernas arbetssätt för utpressning och jämförde det med organiserad brottslighet.

Och visst finns det likheter. Är blockaden organiserad? Svar ja. Är den ett brott? Ja, enligt vissa. För det kan inte vara lagligt att fysiskt hindra folk från att besöka en restaurang. Det finns också tydliga drag av utpressning eftersom syndikalisterna vid flera tillfällen höjt utköpsbeloppet när Berns vägrat betala.

Men man kan inte heller förneka att bemanningsföretagen utgör ett kryphål och ett allvarligt problem. Många andra fack-förbund driver också frågan, men oftast utan framgång. Nu har uppenbarligen frustrationen kokat över och lett till mer desperata åtgärder.

Detta är dock inte första gången syndikalisterna går för långt. SAC är känt för sina, i sammanhanget, extrema förhandlings-metoder och kan ses som fackrörelsens motsvarighet till Greenpeace.

Visserligen ger vågade utspel uppmärksamhet. Problemet är bara att uppmärksamheten ofta inte riktas åt det håll som syndikalisterna vill. I stället för bemanningsföretag handlar dagens debatt om SAC:s arbetssätt. Precis samma effekt fick Gudrun Schymans pengabrasa i Almedalen. Hon ville illustrera löneskillnaderna mellan kvinnor och män, men fick en debatt om radikala feministiska tilltag.

Slutsatsen blir att syndikalisterna borde försöka hitta andra, kreativa men lagliga metoder när de förhandlar med företag. Nästa gång borde SAC också välja ett tydligare exempel så att inte deras sakfråga hamnar i skuggan av alla frågetecken.

Mer läsning

Annons