Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Pasi: Ho, hooo! Vi behöver livskvalitet!

 
VLT:s fredagskrönika
Visa alla artiklar

”Pandemitiden med dess restriktioner är lite som att ha hållit andan drygt ett års tid.”

Anmäl text- och faktafel

Nej, jag ska inte gå in på den infekterade debatten om pandemirestriktionernas nödvändighet och de hätska beskyllningarna om att alla inte följt dem till punkt och pricka.

Den här fredagskrönikan handlar istället om reflektion över hur denna pandemitid har påverkat vardagen, den vardag som de flesta av oss kallar för att leva livet.

Om undertecknad nu ska lista en del baskriterier för var och ens existens så bör alla vara överens om att vi människor behöver sova, äta, dricka, urinera och exkrementera. För att kunna tillgodose dessa basbehov, som merparten av oss gärna vill utöva under tak, behöver vi också ha någon form av inkomst för att säkerställa den möjligheten.

"That's it."

Det är ungefär vad som krävs för att leva – i betydelsen att hålla sig vid liv.

Men att leva är ju så mycket mer än att hålla sig vid liv, vilket pandemirestriktionerna gjort flertalet av oss smärtsamt medvetna om.

Min personliga åsikt är att det behövs en hel del "vardagskryddor" för att verkligen leva på riktigt.

Dessa vardagskryddor varierar förstås för var och en, allt handlar ju om tycke och smak.

För min egen del har jag infernaliskt saknat bland annat biobesök på Filmstaden, restaurangbesök i city, hockeymatcher på plats i ABB Arena Nord och gymmande på Bellevue. De ingredienserna är det som sätter guldkant på min vardag, det som får mig att känna att jag inte bara är vid liv – utan att jag faktiskt lever.

Under denna pandemitid, som ännu inte är över, har "vardagslyxen" pausats och ersatts av ... ugglande i hemmet och tv-soffan. Filmer ses i vardagsrummet, mat lagas alltid i köket, hockeymatcher ses från tv-soffan och även tränandet har förpassats till en vrå i vardagsrummet – i form av en motionscykel, några hantlar och en skivstång.

Lägg därtill ett arbetsliv som också varit hemisolerat i största möjliga mån.

Ho, hooo! Hemmaugglande som sagt ...

Ho, hooo! Nä, den här pandemitiden har inte varit bra för livslusten ...

Ho, hooo! Håll i och håll ut tills alla är vaccinerade ...

Tjohooo! Misstänker att många av oss verkligen LÄNGTAR efter dagen då allt normaliseras, efter dagen då vi åter kan ANDAS och leva livet fullt ut.

Restriktioner och isolering är själva motsatsen till frihet ... och vi är många nu som känner att vi behöver livskvalitet.

Nä, det går inte alls att slå på stort på midsommaraftonen om en vecka och sikta in sig på en gigantiskt stor fest med sill, små grodor och intim samkväm långt in på sommarnatten.

Nä, även midsommaraftonen 2021 behöver avnjutas i stillare former tillsammans med en liten skara bestående av de absolut närmaste ... om sådana finns kvar ...

Det handlar om att hålla andan ett tag till, om att överleva ett tag till ... innan livet åter kan levas som det ska levas.

Trevlig helg.

VECKANS TRE HETA

Motionscykeln. Pandemimotion är inte speciellt kul, men med en motionscykel i hemmet går det i alla fall att bibehålla något som i sina bästa stunder kan kallas för flås.

Netflix. Beroendeframkallande och en katastrof för den fysiska formen, men streamingstjänsten har ändå slagit ihjäl timtals av pandemitristess.

Cmore och SVT. Via deras matchutbud har i alla fall sportnördar från distans, via "dumburken", ändå fått uppleva en hel del ishockey- och fotbollsmatcher även under denna pandemitristess.

VECKANS CITAT

Den får mager mat som ska leva av hopp.

Danskt ordspråk av anonym.