Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Peters njure räddade Helenas liv

Speciell dag. Andra firar alla-hjärtans-dag. Helena och Peter Larsson har i stället den 14 mars som sin speciella dag. Det var då som Helena fick Peters ena njure och sjukdomen vände.

Annons

Helenas farfar dog i polycystisk njursjukdom. Hennes pappa drabbades av samma sjukdom och överlevde tack vare transplantation. Själv har Helena levt med vissheten om att också hon kan bli sjuk. 

– När jag var 26 år fick jag veta att också jag var drabbad. Då gjorde man ett ultraljud, säger Helena. Men jag blev ändå förvånad att sjukdomen dök upp tidigare än vad jag hade räknat med, redan när jag var 51 år. De andra i släkten var äldre när de insjuknade. 

Polycystisk njursjukdom innebär att det bildas cystor i njurarna, alltifrån några stycken till flera hundra, cystor som till sist slår ut njurarna. 

– Det är en sjukdom som smyger sig på. Man blir tröttare och tröttare. Först så här efteråt förstår jag hur sjuk jag egentligen var. 

Helena arbetade så länge hon kunde som lärare på Tibbleskolan. 

– För mig är det viktigt att träffa människor, jag får energi av det. Och jag har svårt att vara sjuk, svårt att bara vara. 

Sjukdomen accelererade. I maj 2013 frågade Helenas läkare om hon hade en donator. Det var då Peter erbjöd sin ena njure. 

– Jag frågade inte. Erbjudandet kom spontant från dig, säger Helena och tittar på Peter. 

För Peter var det ett självklart val. Han tvekade aldrig, utan såg i stället många fördelar. 

Dels skulle Helena bli frisk, få tillbaka ett bra liv och familjen skulle må bättre igen, dels skulle han själv få gå igenom noggranna undersökningar och kollas upp på alla tänkbara sätt, både före operationen och sedan resten av livet. 

En omfattande utredning gjordes

och resulterade i att Peter godtogs som donator. Den 18 december 2013 anlände Helena och Peter till Akademiska sjukhuset i Uppsala, inställda på operation. De blev i stället hemskickade. 

– Jag vägde 98 kilo, och det var för mycket. Jag var tvungen att gå ner i vikt innan de tordes operera, säger Peter. 

– Läkaren sa bara att ”den magen ska bort”, annars opererar vi inte. Riskerna är för stora, fyller Helena i. 

På tre månader lyckades Peter gå ner 20 kilo. 

– Jag undvek kolhydrater i alla former, började med att promenera morgon och kväll, sen började jag springa två gånger om dagen. 

Han visste att det var bråttom.

Operationen flyttades fram till den 14 mars. Nu gick allt enligt planerna. Peters ena njure flyttades över till Helena. 

Han hämtade sig snabbt. Ett par dagar efter operationen fick Peter åka hem. 

– Jag blev sjukskriven i åtta veckor för att jag inte fick lyfta, annars var det ingen större skillnad mer än att man inte hade riktigt samma ork som tidigare, säger han. 

Värre var det för Helena. 

– Det tog lång tid innan jag kom tillbaka, framför allt psykiskt. Jag kunde inte glädja mig, fast jag skulle vara så glad. Jag kände en slags ledsenhet. Men som någon sa, har man gått igenom ett trauma måste det få ta lite tid. 

Hon beskriver sig som en människa med ett stort kontrollbehov. Det var en del av svårigheterna, att kunna släppa kontrollen, att lita på att andra hade hennes bästa för ögonen. 

Helena beskriver det som att hon och Peter levde i en egen bubbla efter operationen, ungefär som när de fick barn. Hon mådde dåligt psykiskt och tillfrisknandet gick långsamt. 

– Peter har varit otroligt stöttande hela vägen, trots att det nog skulle ha varit tvärtom. 

När Helena började må bättre, fick Peter en liten svacka. 

– Vi visste att de kunde bli så. Vi fick båda gå och prata med var sin kurator före transplantationen. Jo, det måste jag också få säga här, personalen på njurmottagningen i Västerås har varit helt underbara. 

Strax före jul började Helena arbeta full tid igen, efter att ha varit sjukskriven tre månader och en tid jobbat deltid. I februari uppmanades hon av sin läkare att försöka släppa tankarna på det som varit och gå vidare. 

– I dag mår jag bra igen. Det är viktigt att få synliggöra att det faktiskt går bra att donera ett organ som Peter gjorde, och även att genomgå en transplantation.

Annons