Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gösta Lundholm var den som lanserade djupfryst i Västerås och Harry Ernsthsson blev en av hans medarbetare några år senare som ansvarig för leveranserna.

Annons

En vecka efter intervjun som gjordes år 2000 avled Gösta Lundholm.

Ett paket djupfrysta ärtor väcker ingen sensation i dag när välfyllda frysdiskar i affärerna bjuder på ett nästan omåttligt stort urval av frysta produkter. Men det fanns en tid då folk häpnade över något så nytt och oväntat som djupfryst apelsinjuice.

I Västerås lanserades de första djupfrysta varorna år 1952. Starten var blygsam. Tre affärer i staden tog in nymodigheten i sitt sortiment.

Lagerchefen Gösta Lundholm var den som introducerade djupfryst för västeråsarna. Livsmedelsjätten Findus gav honom uppdraget att starta distributionen av djupfryst i Västerås. Vid intervjun med VLT visar oss Gösta en kopia av den första beställningen av djupfryst den 28 augusti 1952. I all sin enkelhet är den ett vardagshistoriskt dokument som markerar inledningen på en revolution i hushållens vanor och mathållning.

Någon dryg vecka efter denna intervju, där Gösta Lundholm och hans gamla kollega Harry Ernsthsson delade med sig av sina minnen från många gemensamma arbetsår, avled Gösta Lundholm.

Det var hans önskan att ge en historik över djupfryst och speciellt att förmedla en bild från de tidiga introduktionsåren.

Djupfrysta varor hade haft stor framgång i USA. Under senare delen av 40-talet började Findus att etablera en marknad i Sverige, i första hand i Stockholm. I början av 50-talet ökade efterfrågan och Findus ville lansera djupfryst även i de mindre städerna.

I reklamen lockades med en enklare tillvaro för husmödrarna som hädanefter skulle slippa stå och skölja av jordiga morötter och andra rotfrukter och grönsaker.

De kunde spara tid med djupfrysta varor och handla mindre ofta med ett lager av djupfryst därhemma. Konservindustrin var negativ och skeptisk till djupfryst. Man menade att djupfryst bara var en övergående trend, ett lättviktigt påhitt av amerikanerna. Men det skulle visa sig att marknaden för djupfrysta varor var enorm.

Harry Ernsthsson är imponerad av det stora utbud av djupfryst som finns i dag.

- Det är ju hela rätter, färdiglagade, som man kan köpa, och ofta finns det olika märken att välja mellan, säger Harry och kan inte låta bli att jämföra med 1950-talet, då det fanns ett begränsat sortiment av djupfrysta varor på marknaden.

Kyckling, fisk, spenat och bär tillhörde dock grundsortimentet redan från början. Det visar den första ordern från 1952.

En kortare tid kördes de djupfrysta varorna in från Stockholm till Västerås. Men det blev snart ändring på detta.

Det första lagret för djupfryst i Västerås var ett litet rum på 16 kvadratmeter på Björnövägen.

En bild från denna tid visar ett prydligt om än trångt lagerrum med noggrann sortering av varorna. Det var tre affärer som sålde djupfryst i Västerås och som Rudhe co levererade till: handlare Lundberg på Köpmangatan, Sigfrid Holm på Stora gatan och fruktaffären Pomona på Vasagatan.

- Leveranserna skedde först med vanlig bil, men det behövdes en specialgjord frysbil. Findus hade inte tid att hjälpa oss så vi fick bygga bilen själva, säger Gösta.

Irsta karosserifabrik hjälpte Gösta Lundholm och Harry Ernsthsson att bygga en bil. Tillsammans med en anställd från karosseriet åkte de på studiebesök till Stockholm för att studera hur bilarna för transport av djupfryst var byggda.

Resultatet blev en mycket duglig bil, tung med stora blyplattor i taket och tät som ett kassaskåp. Här höll sig varorna kalla.

Gösta Lundholm var lagerchef med ansvar för distribution och planering. Harry Ernsthsson och Börje Andersson skötte leveranserna.

Börje Andersson var "hustomten" på lagret och brukade plocka ihop de beställda varorna från hyllorna i frysrummet.

Harry hade långa arbetsdagar och ett stort distrikt. Han körde även runt på landsbygden och levererade djupfrysta varor till lanthandlarna.

Barnen stod och väntade ivrigt på glassen med vantar på händerna mitt i sommaren. Oroliga föräldrar ville inte att de skulle frysa om fingrarna.

Harry fick alltid kontant betalning för varorna vid leveransen. Så går det inte till i dag, men även handlarna var nöjda med detta system, säger han.

Harry sköt ut en lucka ungefär som ett skärbräde ur bilen och bar sedan den kalla lådan med de djupfrysta varorna på bröstet.

Harry brukade inte använda vantar. Det är något han känner av i lederna i dag.

Gösta och Harry hade en grundlön med provision, vilket innebar att det gällde för dem att sälja om de ville ha en bra lön. Och det lyckades.

Handlarna hade till en början små frysboxar där det inte rymdes många varor. Så småningom kom de stora frysdiskarna och det var en stor investering som många handlare tvekade inför, men som till sist blev nödvändig allt eftersom efterfrågan på djupfrysta varor ökade.

Rudhe Co:s lager utökade och man hyrde in sig i Hakonbolagets gamla frysrum på Hamngatan.

Under ganska lång tid fanns sedan lagret i Glacebolagets lokaler på Djuphamnsvägen innan slutligen den stora lagerlokalen på 400 kvadratmeter på Stenby kom till 1968.

I dag har Dagab, som företaget sedermera kom att heta, ett lager på 2 200 kvadratmeter i Västerås.

Bara omfattningen på lokalerna säger något om hur denna industri har expanderat. Och ändå är Dagab inte störst på djupfryst i Västerås, även om de var först. Både Konsum och Ica Hakon är större, uppger Gösta Lundholm.

För Gösta och Harry var det roligt att få vara med och bygga upp en verksamhet från grunden. - Allt var nytt. Folk tyckte att det var spännande.

En ny epok inom livsmedelsindustrin hade startat, en förändring som i högsta grad berörde de svenska hemmen. I hyreshusen ordnades med frysfack i källaren som hyresgästerna kunde använda. Annars fanns det lilla frysfacket i kylskåpen med plats för en glass och något paket grönsaker eller fisk.

Gösta och Harry fick lära sig allting på egen hand, läsa om djupfryst i tidningarna och åka på Findus olika kurser.

De besökte bland annat Findus stora anläggning i Bjuv i Helsingborg och fick ett positivt intryck.

- De låg långt före i hygieniskt avseende, berömmer Harry. - Besökare fick inte komma i närheten, utan vi fick gå runt och titta från särskilda läktare iklädda vita rockar.

- Om någon i personalen var snuvig fick han eller hon gå hem från paketeringen.

Speciellt sträng var hanteringen med kyckling och kycklingdelar. En bra inställning gentemot konsumenterna genomsyrade verksamheten, menar Harry.

- I en kampanj hette det att kunderna fick fem öre per ben om de hittade ben i den djupfrysta torsken! minns han.

Än i dag följer han utvecklingen inom djupfryst med intresse och tittar efter nya produkter i frysdiskarna. Precis som på hans och Göstas tid finns det varor som kommer och går. Andra är klassiker som kommit för att stanna.

Eller vad sägs om fiskpinnar?

- Fiskpinnarna kom väl 1956, eller hur Gösta? säger Harry och Gösta nickar instämmande.