Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Plura bjöd på något extra

Eldkvarn levererade – trots att Plura hade ryggbesvär och fick sitta ner första halvan av konserten.

Västeråsarna bjöds på en alldeles unik afton med både världspremiärer och gamla klassiker.

Ur en ridå av blått ljus stegar bröderna Plura och Carla Jonsson ut på scenen.

Med varsin akustisk gitarr inleder bröderna med nertonade Huvudet högt och Tennsoldater. Sedan kliver resten av bandet på.

Plura förklarar att han är fullproppad med smärtstillande på grund av ryggbesvär. Kvällens repertoar är inte vad den brukar vara, de ska ta det lite lugnt.

Likt hemvända sjömän spelar Eldkvarn låtar om sprit och hjärtesorg, livsbetraktelser och serenader om det som en gång var. Det är tur i oturen att Plura har ont, för det som bjuds är något alldeles extra. Eldkvarn är fruktansvärt bra när de improviserar och drar fram gamla dammiga ess ur rockärmarna.

För första gången spelar de Miljoner mil bort i orkesterversion, då Pluras pianospel på originalversinen inte var bra nog. De har även världspremiär för sin tolkning av Mauro Scoccos Jag saknar oss som bandet spelade in i hemlighet lagom till att Scocco fyllde femtio.

Så småningom ställer sig Plura upp och släpper lös den magi han suttit och ruvat på.

Fulla för kärlekens skull är fenomenal och det råder inga tvivel – Eldkvarn är fortfarande ett av Sveriges bästa band.

Se Tony Perssons bilder i bildspelet ovan.