Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Polisen är viktig för kampen mot knarket

Avkriminalisering hjälper inga missbrukare.

Annons

Ledarskribenten Kajsa Dovstad skriver (VLT 18/7) att det ska vara lagligt att knarka och att hon vill byta ut poliser mot sjuksköterskor. Det finns inte någon motsättning mellan att polisen ingriper och att socialtjänst och sjukvård erbjuder vård. Tvärtom kan rättsapparaten och vården göra mycket mer tillsammans än var och en för sig.

Man kan varken vårda eller straffa bort narkotika-problemet. Det gäller att göra flera saker samtidigt efter en genomtänkt plan. Hur skulle det se ut om polisen satt och väntade tills unga människor fick utveckla ett narkotika-beroende och börjar hantera narkotika i större mängder innan de ingrep?

Problemet är inte att det görs för mycket mot narkotikaproblemet utan att det görs för lite. Att göra det lagligt att knarka är knappast något som kommer att hjälpa några missbrukare. Man måste alltid komma ihåg att narkomanernas problem nr 1 är just narkotika. Det är narkotika som handikappar dem socialt och som gör att de dör i förtid.

Det är utomordentligt illavarslande att drygt 900 personer dog med narkotika i kroppen under 2015, enligt helt nya siffror från Toxreg. En hel del av preparaten kommer dock från sjukvården. Oxikodon och fentanyl ligger tillsammans bakom omkring 100 och metadon och buprenorfin (Subutex) bakom 200 av dödsfallen. Sedan den så kallade substitutionsbehandlingen med metadon och buprenorfin utökades 2005 har narkotikadödligheten ökat kraftigt.

Det finns bara en väg att gå om man vill minska narkotikadödligheten. Tillgängligheten till droger måste minskas genom skärpta regler för receptförskrivning och kontroll och uppföljning av narkotikaförskrivningar. Bestämmelserna för substitutionsbehandling måste skärpas och uppföljning göras obligatorisk. Narkotika-polisen måste rustas upp och man måste åter börja satsa på drogförebyggande verksamhet.

Det andra ledet är en satsning på drogfri socialt inriktad behandling. Alla människor med drog- problem måste ges chansen att frigöra sig från sin droganvändning och ta itu med sitt beroende. Vi måste göra upp med föreställningen att den drogberoende människan är kroniskt sjuk och beroende av livslång medicinering.

Man får aldrig underskatta människors förmåga att ta itu med sina problem. Vi måste hela tiden utgå från att det är möjligt för folk som missbrukar narkotika att sluta och i stället leva drogfritt – att göra sig fria och ta kontroll över sin beroendesjukdom.

Hans Björck, Stoppa knarket i Västerås

Jan-Åke Östberg, Stoppa knarket i Västerås

Per-Erik Lundberg, Narkotikapolis i Västerås

Svar direkt: Narkotikamissbruk är ett allvarligt samhällsproblem som skapar lidande och skördar liv. Debattörerna har rätt i att polis, socialtjänst och sjukvård måste samverka för att komma åt problemet.

Frågan är vilken aktör som ska göra vad. I dag lägger polisen stora resurser på att lagföra enskilda missbrukare. När andra länder, som Portugal, har överfört resurser från polis till sjukvård och socialtjänst har narkotikadödligheten minskat. Polisen ska självfallet fortsätta att jaga kriminella ligor som köper och säljer narkotika, men den enskilda människans missbruk hanteras bäst av andra samhällsinstanser.

Att försöka straffa bort missbruk ställer bara till mer problem för den som försöker sluta.

Att hamna i straffregistret innebär svårigheter att få både jobb och bostad för flera år framöver, trots att ens enda brott år en svår sjukdom.

Även om det förekommer läckage av exempelvis metadon och subutex från sjukvårdens substitutionsprogram är inte en minskad beroendevård svaret på hur vi bäst minskar narkotikadödligheten.

Den svenska beroendevården är dåligt utbyggd, många vittnar om att de självmedicinerar med preparat från den svarta marknaden för att vården inte kan erbjuda behandling för alla som behöver.

I Missbruksutredningen (SOU 2011:35) konstaterade regeringens utredare att substitutionsprogrammen behöver tillgängliggöras bättre eftersom de, enligt vetenskaplig konsensus, är den bästa behandlingen för heroinister.

En del tar sig ur sitt missbruk på andra sätt men för många krävs livslång medicinering. Ingen annan patientgrupp nekas beroendeframkallande preparat på kollektiv basis – varför ska inte den som sköter sig kunna få den bevisat bästa behandlingen mot sin beroendesjukdom?

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel