Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politik är inte Paradise Hotel

Människor söker efter äkthet.

Annons

Politikerveckan Almedalen har många likheter med dokusåpan Paradise Hotel. På Visbys innergårdar flödar rosévinet, på lyxhotellet i Mexico sveps gratisdrinkar.

I Paradise Hotel åker den som inte hittar en partner ut. I politiken är den som ingen röstar på körd. För att hålla sig kvar gäller det att bilda pakter och spela rävspel.

Den största utmaningen, för både politikerna på Almedalsveckan och deltagarna i Paradise Hotel, är att gå genom rutan så pass att TV-tittarna pratar om en efter att kamerorna har slocknat. Hand upp den som tycker det är konstigt att politikerföraktet ökar.

Det är tidens tecken att ett politisk fördjupningsprogram av Sveriges Radio döps till “Det politiska spelet”. TV-serier om makthungriga politiker som “House of cards” och “West Wing” lockar storpublik både utomlands och i Sverige.

Är verkligheten lika cynisk som på TV? Eller tar verklighetens politiker efter fiktionens? Fler än en ungdomsförbundare har lockats av spelet snarare än idéerna. Tidigt lär de sig att anpassa sina åsikter till vad andra tycker.

Kanske har vi nått demokratins logiska slutpunkt: Folkvalda ändrar åsikt i takt med opinionsundersökningarna.

Anna Kinberg Batra gjorde en gång uppror mot Moderaternas partiledning genom att förespråka flyktingamnesti. Själv partiledare mosar hon det interna motståndet mot partiets förslag att direktavvisa flyktingar vid gränsen.

Stefan Löfven deklarerade att “mitt Europa bygger inga murar” - några veckor senare stängde han gränsen.

Socialdemokraternas och Moderaternas kovändning i flyktingpolitiken må ge kortsiktiga opinionsvinster. På lång sikt skadas förtroendet för politiken.

Trovärdiga politiker är villiga att förlora makt. När människor röstar bort deras idéer ändrar de hur de framställer idéerna, inte idéerna i sig.

Trovärdiga politiker ändrar sig i takt med att verkligheten förändras och och de själva skaffar nya insikter. De är sunt sökande men aldrig populistiskt kovändande.

Framgången för Donald Trump i USA och för Jimmie Åkesson i Sverige kan förklaras av att de är äkta. De tror på vad de själva säger.

Maktspel har blivit så acceptabelt att folk fortfarande röstar på kappvändare. Förmodligen kommer människor att tröttna.

Välja politiker som inte bara tycker som dem just nu, utan som behåller sina åsikter över tid.

Paradise Hotel-politiker, som tar efter en såpa av hejdlöst flirtande och fejkade vänskaper, är spelets vinnare i dag men inte i morgon.

Folk längtar efter politiker som vågar förlora.

Annons