Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Punkaren om stroken och framgångarna

En känsla av utanförskap, och en kollektiv kraft som släpper fram egna initiativ. Det lockade Köpingskillen Per Granberg till punken på 1980-talet. I kväll kommer han, nyss fyllda 50 år, och bandet, framgångsrika Charta 77 till Västerås.I bagaget – första plattan på 11 år.

– Jag var en musikskoleelev som inte riktigt passade in och en lärarinna i mellanstadiet varnade oss för punken.

Trots goda hemförhållanden med en öppen och tillåtande atmosfär säger Per att han alltid känt, och faktiskt valt ett visst utanförskap. I punken fanns tillhörigheten och vännerna, men den innebar även utanförskap i förhållande till samhället.

– Inom punken fanns inga ramar. Ville någon stå på scen fick den det, fanns inte tidningen man ville läsa gjorde man den själv.

En viss ironi tycker han att det är, att punken efter ett tag fick en egen kostym, en ram som det inte var helt okej att kliva utanför. Per tycker dock att han fortfarande kan kalla sig punkare, bland annat för att han inte stuvar in sig själv i någon mall.

Drömmen att stå på scen fanns redan i mellanstadiet, men hans band Charta 77 bildades först 1983. Det blev ett av Sveriges mest framgångsrika punkband. Per drev också ett eget skivbolag på 1990-talet, Birdnest.

Han beskriver åren när allt snurrade som snabbast med Birdnest som ganska suddiga. Till sist kom insikten i kapp. Den storskaliga kostymen skavde.

– Det blev skittråkigt till slut, säger Per.

Han ville tillbaka till punkkänslan. Det tillsammans med den allmänna kollapsen i skivbolagsbranschen slutade med beslutet att han och kompanjonen Stefan Johansson sade upp personal och gick tillbaka till liten skala. De ger fortfarande ut skivor, bland annat Pers egen soloskiva som kom förra året.

Köping har alltid varit basen för Per Granberg.

– Jag är lokalpatriot och berättar gärna för folk hur bra jag tycker Köping är. Jag har ju valt att bo här. Som jag ser det kan man välja att se det som är bra i staden och göra det ännu bättre. Och vad är en stad egentligen? Visst kan det finnas vackra byggnader och sådant. Men staden är ju vi som är kött och blod, vi som bor här. Jag tycker bra om mina kamrater, då är ju Köping bra.

2004 slog Ögir upp portarna, Per och hustrun sedan åtta år – Lottas– gemensamma projekt med servering av mat och musik. Det som började med en idé om ett sommarkafé blev till slut en värdefull del av Köpings kulturliv, även om de nu kör i mindre skala än för fem år sedan.

Tidigare i höstas fyllde punkaren 50 år och uppvaktades av vänner och familj.

– Men det har gått upp och ner hela sommaren, vissa dagar har jag inte alls velat att folk ska komma. Jag har verkligen mått skitdåligt och varit deprimerad.

Depressionen hänger ihop med det som hände för snart sex år sedan. Då drabbades Per av en stroke. Det var en kväll när Magnus Carlsson skulle spela på Ögir som Per med yrsel, kallsvettningar, domningar i kroppen och blixtrande huvudvärk fick hämtas med ambulans. Han minns inte mycket från tiden då han kördes mellan lasaretten. Men inom ett dygn hade han opererats i Uppsala och det är han tacksam för.

Det var tiden som kom efter de kritiska första veckorna som blev allra tuffast. När hjärnan ansträngdes kom den enorma tröttheten. Ångest och depression blev tunga följeslagare i perioder. Ett möte med en besökande neurokirurg på Ögir sommaren 2010 gjorde att det vände.

Läkaren föreslog att Per skulle se över sina matvanor och ta bort socker och kolhydrater från kosten. Effekten skulle bland annat bli ett minskat adrenalinpåslag och bättre förmåga att få den dygnsvila som behövs för återhämtning. Och Pers mående blev bättre med den nya kosthållningen, för de flesta känd som Lchf. Han tränar dessutom flera gånger per vecka och har gått ner i vikt.

Numera får han inte arbeta mer än fyra timmar per dag, så tillvaron går i betydligt lägre tempo. Regelbundna undersökningar görs av hans hjärna för att undvika nya stroker.

Har stroken förändrat dig som människa?

– Det är svårt att säga. Men människor runt mig säger att jag har blivit lugnare.